Vid 56-års ålder antog han sitt livs utmaning inom idrotten. Bengt Stattin, från lugna och stilla Undrom i Ångermanland, tackade ja till att ta över ansvaret för det viljestarka herrlandslaget efter norrmannen Inge Bråten.
Stattin hann inte mer än börja sitt jobb innan det uppstod en konflikt mellan Svenska Skidförbundet och Mathias Fredriksson.

Det hela kulminerade med att Mathias Fredriksson, Thobias Fredriksson, Björn Lind och Anders Södergren valde att hoppa av landslaget till förmån för det privatfinansierade Team Mekonomen.
Bengt Stattin står dock stadigt med båda fötterna på jorden. I en exklusiv intervju för langd.se berättar Stattin om sin filosofi, om möjligheterna att göra ett bra landslag bättre och om en framtid med alla de bästa åkarna under ett och samma tak.

Vad anser du om Utbrytarlaget?
– Jag tycker inte det är lyckat med två olika lag och skulle givetvis helst ha sett att alla dom bästa fanns med i Svenska Skidförbundets landslag. Samtidigt har jag förståelse för om rutinerade skidåkare som kommit upp i åren, vill ha ett individuellt anpassat upplägg på försäsongen.

Finns det någon lösning i sikte?
– Vi måste ta åt oss av det som hänt och fundera på hur vi går vidare inför kommande säsonger. Processen är faktiskt redan igång. Personligen är jag absolut inte främmande för en omstrukturering av landslagsupplägget.

Individuella upplägg, alltså?
– Om det behovet finns hos enskilda åkare kan jag tänka mig att pröva det från fall till fall. Men jag vill inte ha en splittring av landslaget. Ett individuellt upplägg får i sådana fall ske inom ramen för Svenska Skidförbundets verksamhet.

Kan det komma nåt gott ur det som hänt?
– Ja, det kan det. Dels att vi får lyfta upp frågan om hur organisationen ska se ut framöver och dels att det uppstått en dynamik i vilken alla ger järnet för att visa vad man går för i vinterns tävlingar. Mathias, Thobias, Björn och Anders brinner säkert för att leverera resultat, precis som A-landslagsåkarna.

Hur är kontakten med Utbrytarna?
– Med Mathias Fredriksson har jag inte pratat sedan i somras, men han har en stående inbjudan att vara med på landslagets läger, testlopp med mera. Från min sida finns det inga hard feelings! Mathias är hjärtligt välkommen när han vill! Med Thobias har jag pratat flera gånger och sett träna bra i Torsby. Björn har jag också haft kontakt med och Anders Södergren har ju varit med oss på ett par samlingar och deltagit i ett testlopp landslaget kört i Torsby.

Björn och Thobias blir med direkt i Düsseldorf?
– Ja, båda är bra tränade och på hugget. Det ser lovande ut!

Vad tycker du om jobbet?
– Frånsett det tråkiga med avhoppen och alla skriverier om det, så har jag ingenting att klaga på. Landslagskillarna har gjort sitt jobb i sommar! Dom har tränat mycket bra och jag tror på resultat i vinter.

Tycker du det är roligt?
– Ja, det tycker jag. Om man som jag tränat skidåkare i 20-talet år är landslaget en speciell utmaning där ens erfarenheter och kunskaper ställs på sin spets. Organisationen runt laget betyder mycket, den var också avgörande för mig när jag tog jobbet. Assisterande herrtränaren Lars Selin är en mycket god kollega och viktig bollplank till mig. En toppenkille som jag samarbetar väldigt bra ihop med!

Vad har du för träningsfilosofi?
– Att det inte finns några genvägar och att vägen till framgång kräver en rejäl och effektiv träningsinsats.Vi har höjt ribban nu! Nivån på träningen är på många håll högre än tidigare. Vi pratar mycket inom gruppen varför och hur vi gör för att utvecklas. Alla ska ha klart för sig vad vi håller på med och vilka effekterna är. Arbetet som påbörjats syftar till att landslaget ska skörda frukter i Liberec-VM 2009, men framför allt i Vancouver-OS 2010.

Du tillämpar inte så mycket skidträning på hög höjd?
– Jag tror att det är summan av kardemumman träning som avgör om man lyckas i skidspåret och ser det inte som ett måste att åka skidor på hög höjd, speciellt inte ett mästerskapsfritt år med tävlingar på låglandsnivå.. Faktum är att det idag finns för lite kunskaper om höghöjdsträningens effekt för prestationförmågan på låglandsnivå. När mästerskap avgörs på hög höjd, ja då är det inget snack om saken. Då krävs det acklimatisering och då vet vi att höghöjdsträning är positivt för de flesta.
– I sommar har vi haft flera bra och effektiva läger där vi blandat barmarksträning med skidträning i Torsbys skidtunnel. Det rör sig om ett 20-tal dagar på snö! Och säkert 10-15 testlopp på snö. Det är alltså en hel del skidåkning även i mitt träningsupplägg. Psykologiskt är det inte lika roligt att åka fram och tillbaka i en tunnel jämfört med den miljö som finns i alperna. Men det är vad man totalt sett får ut av träningen som räknas.

Vad driver dig som tränare?
– Att utveckla skidåkare, att nå resultat. Min övertygelse är att flera i dagens landslag kan förbättra sig med hjälp av mina och andras vägledning. Dessutom bor det väl en tävlingsjävul inom mig. Jag vill lyckas! Det är en utmaning!

Läget i laget?
– Marcus Hellner och Johan Olsson är starka och rejält på offensiven. Tror dom tar ytterligare ett kliv i vinter. Martin Larsson och Mats Larsson har haft problem med sjukdomar i långa perioder. Det är ingen katastrof eftersom vi inte har nåt mästerskap 2008. Det brukar också vara så att det man gjort tidigare år betalar sig i längden. Emil Jönsson och Peter Larsson satsar hårt, framför allt Emil verkar giftig och blir sannolikt minst lika bra den här säsongen som den förra.

Några orosmoln?
– Nja, Peter Larsson har problem med magen. Jag hoppas det är av övergående karaktär och att han som vanligt inleder säsongen bra i Düsseldorf.

Hur går det i vinter?
– Bra, vi har många duktiga åkare. Jag är optimist, avslutar Bengt Stattin från utkanten av nipstaden Sollefteå där han på 1980-talet började träna Marie-Helene ”Billan” Östlund och gjorde henne till världsmästare 1987 och VM-silvermedaljör 1991.