Den 27 mars i år meddelade Svenska Skidförbundet att Inge Bråten sagt upp sin tjänst som förbundskapten.
Nyheten slog ner som en bomb på nyhetsredaktionerna.

Visst hade det stormat runt Bråten både en och två gånger. Men att den färgstarke norrmannen skulle kasta in handduken och inte driva laget vidare över OS i Vancouver 2010 som planerat, var oväntat.
Motbacken blev dock för brant.

– Jag kände mig orättvist behandlad och saknade stödet utåt från mina överordnade när det blåste till orkan. Lögner, anklagelser och direkta felaktigheter spreds i svensk media och norsk media hakade på i drevet. Det var tråkigt, jobbigt och destruktivt. Eftersom jag inte var helt fräsch för tillfället och dessutom hade en sjuk mor hemma i Norge, gjorde jag värderingen att det inte var meningsfullt att fortsätta.

Hur mår du idag?
– Toppen! Jag har inte längre ont i nåt knä, blodproppen har försvunnit och jag har  jobb som genererar pengar…

Var det dålig lön i Sverige?
–  Jag fick det jag bad om, på ett år lika mycket som Sven-Göran ”Svennis” Eriksson gör på fyra dagar.  Vi är båda tränare….. 

Så det var inte du som ruinerade svensk längdskidåkning?
– Nej, nej, nej. Det var en absurd beskyllning som landslagschefen gick ut med i media. Jag tycker själv att jag jobbat mer eller mindre ideellt med att få fram OS- och VM-medaljörer. Sverige opererade med en lågbudgetsatsning, fjärran från de resurser som Norge och andra nationer hade att röra sig med.

Vad beror Skidförbundets usla ekonomi på?
– Ett systemfel, enligt min uppfattning. Längds marknadschef har på tok för mycket att göra vid sidan av att dra in pengar till landslaget. Han ansvarar också för Svenska Skidspelen, Slottssprinten och gud vet allt. Ekonomin tycks inte ha högsta prioritet i det svenska skidsystemet, vilket är obegripligt.  I Norge sitter 3-4 heltidsanställda och jobbar med att enbart få in sponsorkronor till längdåkningen. Skillnaden är himmelsvid. Tyvärr! Vi hade 10 miljoner om året att spendera på längd. Den budgeten har Nybergsunds fotbollslag i norska division 2. I byn finns 270 hushåll! Man blir inte bäst i världen när man hela tiden måste ha fokuset på att spara och spara! Hoppas Vattenfall läser detta!.

Har du någon kontakt med svenska landslaget i dag?
– Ja, det ringer åkare och folk från ledarorganisationen i princip varje vecka och undrar om en massa saker. Jag känner att det trots allt var de flera som lyssnade på mig och respekterade mina åsikter. Jag uppskattar samtalen. Inte minst med damtränaren. En otroligt bra man för svensk skidsport.

Är du en tuffing som ledare?
– Jag kräver inte 100 procent av de jag jobbar med. Jag kräver 110 procent. Jag vill styra och ställa krav. Hela tiden med åkarnas och lagets bästa för mina ögon. Jag kallar min stil för tydligt ledarskap! Med åren har jag också lärt mig ett och annat om både ledarskap och fysiologi. 

Hur många hoppade av laget under din tid i Norge?
– Gissa? Noll! Vid ett tillfälle fick jag gå in och reda ut en konflikt i vallaboden mellan två mycket duktiga vallare.   Deras kemi stämde inte. Jag valde att ta bort den bästa hantverkaren, behöll den mest kreative, men uppmuntrade den första samtidigt att gå vidare. Konflikten låg inte mellan honom och mig.

Hur kommenterar du bråket med Thomas Alsgaard?
– En sorglig historia där den ena lögnen överträffade den andra i media. Thomas kanske inte gillade allt jag gjorde och tyckte, men någon måste bestämma och det var jag som förbundskapten som ansvarade för laget. Saken är nu utagerad mellan Thomas och mig. Vi har gått vidare på varsitt håll och har inte längre så mycket med varandra att göra.

Mathias och Thobias Fredriksson hade också åsikter om dig?
– Vi pratar om två kjempegutter som tänker professionellt och vet vad som krävs. Petningen av Thobias Fredriksson i Sapporo-VM grundade jag helt på hans sjukdom in i mästerskapet, och vad han presterat i klassisk sprint de senaste åren. Som ledare måste man ibland våga ta obekväma beslut, något jag gjorde i Sapporo och för det fick jag bara skit i media trots att Mats Larsson tog silver och var snubblande nära att även sno guldet från Jens-Arne Svartedal. Mathias ser jag själv som en ledargestalt som har mycket att tillföra de yngre åkarna. Med sin rutin, kunskap och erfarenhet är han en viktig kugge i ett landslag. Jag hade dock önskat att han pratat med mindre bokstäver till media de gånger vi inte hade samma uppfattning. Han er väl den i skidvärlden jag mest önskar ett internationellt mästerskapsguld!

Vad tycker du om att bröderna Fredriksson, Björn Lind och Anders Södergren hoppat av landslaget till förmån för det privatfinansierade Team Mekonomen?
– Tråkigt, förstås. Jag jobbar efter filosofin att landslaget ska vara ett team där sammanhållning och sparring ska leda till en utveckling av samtliga aktiva och i förlängningen är det grunden för att lyckas i ett mästerskap.

Har du någon förståelse för att kvartetten hoppat av landslaget?
– Ja, jag förstår dem. Dom flesta svenska tränarna är för konservativa och ser allt för sällan det nödvändiga i till exempel att satsa på höstskidåkning utanför Torsby, och höghöjdsläger. Ola Rawald är ett undantag. Det svenska upplägget i dag är inte modernt i mina ögon, det är förlegat i förhållande till vad konkurrerande nationer ägnar sig åt. Höghöjdsträning är en av nycklarna till framgång även när tävlingar avgörs på lågland.

Säker?
–  Framgångarna med Norge och Sverige är frukter vi skördat för att vi i Norge lärt oss vilken effekt höghöjdsträning har på en elitutövare. De som laddade på hög höjd inför OS i Turin och VM i Sapporo lyckades bäst. Lika så med dom tio andra OS guld jag har fått med Norge och Estland. Fler borde sätta sig in i ämnet och inte bara tro att allt är som på Torgny Mogren och Gunde Svans tid. Utvecklingen går framåt! Se upp så inte fler hoppar av nästa säsong.
Flera tänker tanken.

Vad var det bästa du gjorde för svensk längdskidåkning?
– Tillsammans med Jocke Abrahamsson, damtränaren såg vi talangerna och vågade plocka upp dem i landslaget. Jag tror vi har betytt en hel del för att Charlotte Kalla, Markus Hellner, Britta Norgren, Johan Olsson och Mats Larssons utveckling. Jag är stolt över det jag presterat i Sverige och vet att jag hade förmågan att få åkarna att vara som bäst när det gäller. Det finns bevis för det! Jag gillade att coacha, men rollen som förbundskapten begränsade mina möjligheter att hjälpa åkarna med träningen. Och det är ju tränare jag är!

När får vi se dig som förbundskapten igen?
– Det vet man inte (skratt). Jag har erbjudande från Canada. De vill att jag kommer direkt med sikte på Vancouver-OS 2010. Men det är inte aktuellt i vinter, däremot kan det se annorlunda ut framåt våren. Dörren är öppen, om man säger så. Jag kunne definitivt tänka mig att göra något i ett land jag känner väl efter många avhållna längdåkningsseminarier, även om jag är för gammal för att stå emot lögner, förtal och våldsamma mediadrev.

Det ryktas om att du köpt lägenhet i Vancouver?
– Hoppas att köpa!, Nära OS-tävlingarna! Dit ska jag. Fråga mig inte vad jag gör då!

Vad gör du nu om dagarna?
– Jobbar som konsult med allt möjligt. Ledarskap, byggprojekt och fastighetsaffärer, till exempel. Vidare driver jag ett konstsnöprojekt i Rena, därifrån jag ursprungligen kommer, och så tränar jag varannan dag och ägnar tid åt min familj.
Är frun glad över att gubben är hemma igen?
– Troligen. I morron reser vi på ferie till Island för att bada i varma källor, äta och må gott. Livet känns underbart! Även utanför skidspåret. Jag har absolut ingenting att klaga på och inser att jag fick några fantastiska år även med det svenska landslaget! Tre OS-guld i ett och samma mästerskap är inte skid-Sverige bortskämt med. Jag känner mig delaktig i gulden.

Blir du hemma i vinter?
– Ja, jag blir kommentator för Eurosport Norge, sittande för det mesta i Oslo, och tänker referera hela världscupcirkusen i längd og skidkytte med början i Düsseldorf. Så alla svenskar som vill höra mer om längdlandslaget och mina synpunkter på det rekommenderas att koppla över till norska Eurosport.
Hur går det för Sverige?
– Bra, eftersom det finns så många talanger. Charlotte Kalla, Markus Hellner med flera borgar för en framtid, trots allt.

När berättar du hela sanningen om din tid som förbundskapten i Norge och Sverige?
– Det gör jag  i mina memoarer som troligtvis ges ut hösten 2009.
Lycka till, Inge!
– Tack!