Britta Norgren tillbaka där allt började
Det är två veckor till längdvärldscupen drar igång med sprint i tyska Düsseldorf. Mellan två landslagsläger passar Britta Norgren på att samla kraft hemma hos föräldrarna vid bondgården i Svista.
– Jag kommer vara jäkligt laddad när det drar igång men samtidigt toknervös.
Det är höst över upplandsslätten och vintern närmar sig allt mer även om snön än så länge lyser med sin frånvaro. Britta är precis hemkommen från landslagets läger på Kreta och langd.se träffar henne i föräldrahemmet i Svista utanför Uppsala.
Hur var det på Kreta?
– Det var riktigt bra och vi hade perfekta förhållanden. Givetvis är jag trött efter en vecka med riktigt hård träning men det har fungerat bra och jag känner mig pigg. Träningen gick tungt i våras så därför har jag haft som mål att under sommaren bli bättre och bättre för varje läger. Det märks att vi närmar oss säsongen och alla är extra taggade.
Det var första gången ni genomförde en fartvecka på ett landslagsläger?
– Ja det var därför vi åkte till Kreta. För att få bra väderförhållanden när vi kör många hårda fartpass och slippa höstrusket hemma i Sverige. Sen är det alltid lättare att ta ut det där lilla sista när vi är ett gäng som sporrar varandra och där varje träningspass blir som en tävling.
Britta är uppvuxen vid en bondgård på upplandsslätten och började sin skidkarriär i Bälinge IF. Det var här allt började och grunden till det som idag är en av Sveriges bästa skidåkerskor lades.
Hur känns det att vara hemma?
– Bra, men jag har tyvärr inte tid att hälsa på så ofta. Det blir oftast i samband med någon annan resa då jag passar på att stanna till. Men jag tycker om att komma hem och önskade att jag kunde göra det oftare.
Det är ofta dåligt med snö här omkring men samtidigt kommer det många bra skidåkare från trakten. Du samt Björn och Sofia Lind för att nämna några?
– Det finns ett stort intresse för skidåkning här och de som fortsätter att satsa i äldre år har en stark drivkraft. De är vana att träna under dåliga snöförhållanden och isiga spår. När det sen blir dags för tävling behöver vi inte perfekta förhållanden för att kunna prestera bra.
Men samtidigt är det också svårt att hitta bra kupering här?
– Många ser bara det negativa men det går att bedriva bra träning ändå. Du får anpassa din träning efter förutsättningarna. Du kanske inte kan köra hårda backintervaller men istället mycket stakträning. Jag började min skidåkning stakandes runt fotbollsplanen i Bälinge och det har jag stor nytta av idag. Jag är stark i flacka partier.
Britta hemma i Svista – foto: Erik Nilsson |
Vad känner du inför världscuppremiären i Düsseldorf?
– Düsseldorf är min favorittävling och banan är perfekt för mig. Innan jag kom med i landslaget var det Düsseldorf jag helst av allt ville åka. Det är en platt, tight bana med mycket publik och fantastisk stämning. Jag kommer att vara jäkligt laddad men samtidigt toknervös.
Vad har du för målsättning?
– Jag vet att jag har kapacitet och vara på pallen så givetvis är det dit jag siktar. Men sprint är sprint och allt kan hända. Det räcker med en miss i kvalet och tävlingen kan vara över.
Vad har du annars för tankar inför säsongen när det inte är något mästerskap?
– Jag hoppas kunna ta det sista steget upp på pallen både i distans och sprint. Jag vill även placera mig bra i den totala världscupen och för att lyckas med det krävs det att jag åker bra i Tour de Ski. Så då planerar jag en formtopp.
Storvreta IK är klubben nästgårds till Bälinge IF och senare på kvällen träffade Britta en förväntansfull samling skidungdomar. Hon fick berätta om sitt liv som skidåkare och svara på frågor kring allt från träning till hur det känns att spurta ifrån Marit Björgen på sistasträckan i en stafett.
Hur är det att träffa delar av det svenska skidfolket?
– Det är alltid kul att få svara på frågor men även att ha en diskussion. Någon som springer 5km i el-ljusspåret upplever samma tankar som jag gör under ett tävlingslopp. Orkar jag ta i mer, åker jag tillräckligt fort och är jag tillräckligt bra? Alla kan förstå på sin nivå och det är intressant att ta del av andras erfarenheter.
Britta slog igenom internationellt 2006 med en elfte plats på 10km klassiskt i Turin OS. Hon har tillsammans med det svenska laget kommit fyra i stafett vid de två senaste mästerskapen. Båda gångerna snubblande nära en medalj. Inför årets säsong är hon rankad på en sjunde plats i världen i sprint enligt internationella skidförbundets rankinglista.