Att långlopp passade henne bra visste hon långt innan förra säsongen startade, men att styrkan och uthålligheten skulle räcka för att vinna FIS Marathon Cup redan första året hon försökte, överraskade:
– Ja, det gick över förväntan och jag tyckte att långloppscupen var väldigt rolig att tävla i, säger Elin som vann tre av de sex deltävlingarna och var tvåa, tvåa och fyra i de resterande världscuploppen.

Vasaloppssegern var förstås kronan på verket. Inför tiotusentals jublande åskådare längs den nio mil långa sträckan mellan Sälen och Mora stakade Elin fram i en hastighet som fick många manliga elitåkare att gå på knäna.

Elin störtade i mål på tiden 4,48,29, mindre än fem minuter efter herrsegraren Oskar Svärd. Publikens hyllningar ville aldrig ta slut:
– Vasaloppet var stort, mäktigt och fantastiskt!
Men trots succén på hemmaplan tog inte Elin ställning för en ny säsong förrän långt in på sommaren.
– Nej, jag ville inte binda mig för någonting. Men jag har hela tiden hållit kroppen i trim och sprungit mycket orientering. Glädjen ska styra, tycker jag. Och det har den fått göra med orienterings- och skidkompisarna i Mora.
Ni är ett bra gäng?
– Ja, verkligen. Sedan jag lämnade längdlandslaget har det blivit som ett nytt liv med mycket tid hemma i Mora. Jag slipper flacka och fara land och rike runt. Det känns så skönt att ha sitt hem, att kunna pyssla och dona och hinna umgås med sambon Per. Nu ska vi till och renovera köket!
Träningen då?
– Den sköter jag bra, ibland två pass om dagen. Jag är i fin form och är effektiv på träningarna. Det blir mer kvalitet än kvantitet, jämfört med tidigare år då jag satsat med landslaget.
Tränar du själv?
– Jag sparrar ofta med grabbarna i klubben. Stakpass på rullskidor med Erik Eriksson, Niklas Karlsson och Rikard Andreasson ger hårdhet i kroppen. Tufft, men nyttigt för armar, mage och rygg.
Vågar dom ha dig med på passen, du stressade ju dem i Vasaloppet?
– (skratt), nä, jag tror inte dom är rädda för mig. Vi peppar varandra och försöker hålla tempot uppe på passen.
Kommer du att åka hela serien i FIS Marathon Cup?
– Återstår att se. Jag tar ett lopp i taget. Går det bra så vill jag självklart vara med överallt och kriga om poängen. Har faktiskt inte gjort någon tävlingsplanering, ännu.
Tänker du utmana landslagstjejerna i några lopp?
– Jag behöver åka några fler lopp än de i långloppscupen. Vilka det blir får vi se. Det är i alla fall långloppen som gäller!
Vad tycker du om FIS Marathon Cup?
– Att statusen höjts, särskilt på herrsidan där flera svenska och norska lag med profiler satsar friskt på att lyckas. Det har blivit bättre på damsidan också. På sikt kan det bli riktigt bra med tanke på hur stort mediaintresset är för flera av långloppen. Vinner man ett av de klassiska loppen, som Vasaloppet, blir det mycket positiv publicitet. Och det gillar förstås alla som satsar på en. Klubb, sponsorer, skidfabrikanter…  
Du är nöjd med tillvaron?
– Jag stortrivs, avslutar en av svensk längdskidåknings bästa kvinnliga åkare på 2000-talet med bland annat sju individuella SM-guld, två segrar i TjejVasan, en seger i Vasaloppet och massor av världscuppoäng på meritlistan.