En bortglömd OS-hjälte…
Björn Lind var den stora OS-hjälten efter Turin-OS 2006.
Guld i sprint, guld i teamsprint och hans berömda ”kenguruhopp” blev en klassiker i hela landet.
Men idag är han en bortglömd hjälte – dagens idoler heter Kalla, Hellner, Haag, Rickardsson och Olsson…
Tiden efter OS blev inte alls som Björn Lind hade förväntat sig. Han har levt i strålkastarskenet ett tag, men idag lyser det inte så mycket längre. 32-år gammal har han förlorat sin plats i landslaget och gör en egen satsning på långlopp och slänger med i sprinttävlingar ibland.
– Det handlar om att utmana sig själv, säger han till SPORT-Expressen. Man kan väl säga att det är lite ödesvinter nu.
I helgen åkte Björn La Sgambeda i italienska Livigno och hängde bra med. Var dock inte med när det drog ihop sig till fighten om segern och slutade 32:a, trots att han var så nära att han kunde se avgörandet med egna ögon. Det var också hans första tävling i nya Team Exspirit.
I mellandagarna åker Björn till Kina och åker Tour de Ski China. Där finns det pengar att tjäna och där lyser fortfarande OS-guldet starkare än hemma i Sverige.
Från Roslagen
Björn Lind smög in i sprintlaget i början av 2000-talet. Fick chansen vid OS i Salt Lake City 2002 och överraskade de flesta. Han kommer från Roslagen och syrran Sofia blev känd som en av pioniärena i Vaslaoppet för damer.
Så – under ledning av legendariske Inge Bråten och sprinttränaren Ola Rawald – blev Björn Lind plötsligt en världsstjärna under OS-säsongen 2006. Hans två OS-guld i Pragelato utanför Turin blev toppen på en fantastisk säsong.
Karriären från skidgymnasiet i Torsby – där han kom in som skidskytt (!) – via Umeå till pallen i Pragelato var osannolik och Björn Lind var en hjälte i hela Sverige.
Inte samma kapacitet
SPORT-Expressen undrar om sprinten har utvecklats så mycket sedan 2006, eller om Björn helt enkelt var i en form då som han aldrig varit i närheten av igen.
– Bra fråga, säger Lind. Varken före eller efter OS i Turin har jag nått den kapaciteten jag hade då. Och det är klart att jag har grubblat mycket. Visst har sprinten utvecklats mycket, men om jag i dag skulle åka som jag gjorde då… jag skulle nog vara med och slåss om det i alla fall.
Han kunde inte försvara framgångarna vid OS i Vancouver och numera lever han i skymundan för våra nya OS-hjältar. Han har tagits ut i Team Expirit och känner spänning inför långloppen. I samma lag åker namn som Oskar Svärd, Mathias Fredriksson och Rickard Andreasson.
Med lopp som Marcialonga, Vasaloppet och Birkebeinerrennet på programmet har också träningen blivit annorlunda för den forne OS-hjälten. Längre pass, tuffare stakning är det som gäller.
– Björn har extrema kvaliteter, säger managern David Nilsson i Team Exspirit till SPORT-Expressen.
– Ingen har någonsin åkt skidor så fort som han gjorde i Turin. Jag tror stenhårt på Björn.
– Samtidigt handlar långlopp mycket om erfarenhet. Hur reagerar kroppen efter tre timmars åkning? Vi sätter ingen press på Björn första året.
Når toppen igen?
Blir Björn Lind en toppåkare i långloppen? Eller är tiden i strålkastarljuset över?
Kan han utvecklas ytterligare? Frågorna är många.
– Det är vad den här säsongen handlar om, säger han. Känner jag att jag inte klarar av det, då får det bli något annat.
Inom skidor?
– Nej. Något helt annat. Men vad vet jag inte. Sen spelar den ekonomiska biten in också. Teamet står för mycket, men jag ska ju leva också. Så det blir att man får investera en del av sina egna pengar också. Och som skidåkare har man det ju inte alltför fett, säger han vidare när Expressen hälsar på hemma i Umeå.
Och han påstår att han inte blivit rik på sina OS-guld – snarare motsatsen. Hans kontrakt är prestationsbaserat och så många framgångar har det som bekant inte blivit efter glansdagarna i Pragelato i februari 2006…
Kanske kommer en framgång i nyårshelgen. Björn trivs bra i Kina och där skiner alltid en OS-guldmedalj lite mer!