Den överraskande 24:e placeringen i Beitostölen blev till en ännu mer överraskande 13:e i det extremt tuffa milloppet i de finska skogarna, och före namn som Claudia Küenzel-Nystad, Arianna Follis och tjejen som hon träffade i hissen på hotellet och som spontant gratulerade den fräcka uppstickaren till en fin insats.

– Jag vet inte vem hon var, men hon sa att hon kom 19:e och var från Tyskland. Det kändes stort, att en utländsk konkurrent uppmärksammade mig och gratulerade, säger Anna Hansson från lyan i den jämtländska skidmetropolen, dagen efter sitt livs lopp i Kuusamo.

Tjejen som gratulerade heter Katrin Zeller, bor i Oberstdorf , är 27 år, har gjort typ 100 världscuplopp , och vid ett par tillfällen varit tio i topp individuellt. Veteranen Zeller (tvåa i stafetten i Beitostölen) är säkert inte ensam om att ha blivit lite nyfiken på den svenska genombrottstjejen.

Vem är hon och hur kan det plötsligt gå så bra?

Själv säger Anna Hansson:
– Jag pratade nyss med Sara Nordahl, tränare på skidgymnasiet i Mora som jag fortfarande har regelbunden kontakt med, och sa till henne att jag inte ser mig själv som någon talang. Då svarade Sara att min stora talang är glädjen, att jag tycker det är så vansinnigt roligt. Och det har hon nog rätt i, jag älskar ju det här med att träna och tävla på längdskidor.

Men du kan ju inte bara åka med glädje, det måste väl till lite teknik och kondis också?
– Stämmer! Det är flera saker som slagit in den här säsongen. Förra året lade jag grunden med mycket träning under Bengt Stattins ledning, nu har Jocke Abrahamsson och Magnus Ingesson spetsat till det med lite kvalitet. Totalt har det inneburit massor för mig, jag känner mig både uthållig och rapp. Sedan har Bengt, Jocke och Magnus jobbat intensivt med att förbättra min klassiska teknik, och fått ordning på den. Normalt är jag lite bättre i fristil, men efter helgen vet jag inte riktigt vad jag ska tro…

Är inte Stattin en tuffing att jobba med?
– Nej, nej. Vår kemi stämmer väldigt bra, han är glad och positiv och det ger mig energi. Mediabilden av Bengt stämmer inte alls. Han brinner ju för det här och ser alltid möjligheterna. Ibland kan han kanske tjata på mig lite väl mycket om tekniska detaljer och det händer att jag helst skulle vilja be honom fara i väg…men Bengt vill alltid mitt bästa. Han vill allas bästa! En bättre landslagsorganisation än den jag är med i nu har jag aldrig varit med i. Magnus och Jocke kompletterar varandra perfekt och stämningen bland vallare, tränare och aktiva är super. Ett lugn vilar över längdlandslaget, det är trivsamt och avspänt.

Du skriver på din hemsida, www.annahansson.com, att du kände redan på uppvärmningen att det skulle gå bra och att du hade ett fantastiskt stöd längs banan?
– Jönssonligan, Emils släkt, klanen Kalla från Tärendö med Charlottes föräldrar, sex vallare och den finska publiken tjoade och hojtade ”Heja, Anna!, Heja, Anna!”, det var skithäftigt och gav mig en extra kick i de branta backarna. Uppvärmningen? Ja, jag kände att det gick lätt som bara den, att det bara flöt på utan större ansträngning.

Hur känner du inombords efter helgen?
– Att det är coolt! Att det verkligen går att komma med i landslaget och att det går att hävda sig i världscupen. Jag tror att jag kan vara ett gott exempel för alla som kämpar på och vill framåt. Det är möjligt att nå landslaget och världscupen!

Hur går det med studierna?
– Juridiktenta på onsdag. Jag pluggade som en galning i Kuusamo och var inte särskilt social med min rumskompis Charlotte Kalla. Men jag vill fixa tentan, det är 15 poäng och halva terminen som ska i box…

Vad händer närmast?
– Jag har packat väskorna och drar till Stockholm efter tentan på onsdag. På torsdag åker landslaget till Davos där vi tävlar i helgen. 10 km klassiskt och stafett står på programmet. Ska bli superroligt att få åka dit. Det hade jag knappt vågat drömma om för några månader sedan.

Stannar du kvar och tränar i Davos?
– Ja, jag blir kvar där bland alptopparna och förbereder mig för världscuptävlingarna i ryska Rybinsk helgen därpå. I Rybinsk är det 15 km masstart och sprint i fristil på programmet. Där blir det nog sprint också!

Du avstod sprinten i Kuusamo, varför?
– För att det var i klassisk stil och för att jag inte riktigt hade något fokus på den tävlingen. Och har man inte fokus är flera placeringar förlorade redan innan start. Det måste vara 100 procent, annars går det inte så bra.

Du verkar veta vad du vill?
– Yes! Sprint i fristil känner jag för, det är något jag vill och då kan jag mobilisera den rätta glöden och glädjen inför uppgiften.

Hörde att du ramlade och tappade tid i Kuusamo?
– Ja, jag lyckades med det också. Jag och en annan tjej trasslade ihop skidorna och det blev ett fall. Men jag tog det lugnt och stressade inte upp mig för det. Det var på ett backkrön som tur var, så tidsförlusten blev inte stor.

Är det några som hört av sig efter ditt kanonlopp?
– Ja, massor! Jag har fått sms från när och fjärran. Från mammas och pappas släkt, familjens vänner, skidpolare och gamla klasskamrater som jag inte haft kontakt med på länge och som sett mig på teve. Jätteroligt!

Vart ska det här sluta?
– Vet inte, det är bara så kul nu att jag inte hunnit fundera på det. Men jag vill självklart utvecklas i detta härliga livsäventyr.