När telefonen ringde på mitt hotellrum i Beijing klockan två natten till måndag, kinesisk tid, trodde jag det var någon kompis på fest hemma i Sverige.
Men det var Maria Rydqvist, tjejen som snuvade Charlotte Kalla på segern i säsongspremiären i Bruksvallarna för 1,5 månad sedan.
– Hej, Torbjörn! Jag har skrivit en text! Är du intresserad?
– Hmm. Det är natt i Kina nu, jag är lite sömning, men mejla texten så får jag försöka koppla upp mig på nätet i morgon bitti och kolla vad du skrivit.
– Okej, jag gör det. Förlåt att jag ringde och väckte dig. Jag visste inte att du var så långt borta och låg och sov…
Rydqvist gick aldrig in på innehållet i texten och vi pratade inte ord om Charlotte Kalla eller Tour de Ski.

De tusentals milen på resande fot från lilla Söderhamn till Beijing, Kulming,  Shangri-La, Changchun, Xilinhoate och bevakningen av Tour de Ski China hade fört mig in i en ny spännande skidvärld och distanserat mig från världscuploppen.
Tour de Ski i Nove Mesto, Prag. Asiago och Val di Fiemme kändes bokstavligt talat långt borta. Jo, jag hade fått sms och visste att Kalla vunnit, men där borta i Asien kändes det inte som någon jätteknall för mig i alla fall.
Det var inte så jag for i taket, det var mer ett väntat konstaterande att nu är naturbarnet bäst i världen. Charlotte värmer alltid min själ, inte bara för sin förmåga att åka skidor utan i lika hög grad för att hon bara är så enkel och okomplicerad, att hon bjuder till var helst hon befinner sig och kramar Mora-Nisse ömt när hon träffar honom.

Hyllar sin kompis
När jag vaknade på morgonen och läste Rydqvists text blev jag stum av beundran för hennes initiativ och uttryckssätt. Ja, jag blev faktiskt rörd av att läsa hur en lagkamrat till Charlotte Kalla, som i princip bara haft ett elände sedan Bruksvallsloppet, kunde ge så mycket av sig själv och hylla sin kompis och konkurrent.
Jag beslutade mig för att Rydqvist fick ta min plats som krönikör. Värdet i det hon förmedlar är också grunden till att vi i vinter fått se Charlotte Kalla och alltid lika pigga Anna Hansson etablera sig i världseliten.
Den positiva energin i damlandslaget har blivit till en energidynamik där det är en för alla, alla för en. Där man stöttar varandra, inspirerar varandra och bryr sig om varandra. Ingen avundsjuka, inget skitsnack. Vikänslan regerar!

Laget som helhet
Langd.se har sedan i höstas följt damlandslaget på nära håll och haft kontinuerliga samtal med tränarna Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson från läger på Kreta, i Torsby och Bruksvallarna.
Tränarna har hela tiden lyft fram laget och de har jobbat med laget som grupp och inte bara sett Charlotte Kalla. Alla har sin plats i damlaget, även om Maria Rydqvist, Anna Dahlberg, Britta Norgren, Sara Lindborg och Lina Andersson fått inledningen av säsongen mer eller mindre spolierad på grund av sjukdomar och skador.
Tjejernas naturliga talang och förutsättningar i kombination med Joakim Abrahamsson och Magnus Ingessons ledarskap är en framgångsformel som fört Sverige till en tätposition på damsidan.

När jag landade på Arlanda på måndagseftermiddagen bländades jag av kvällstidningarnas löpsedlar med Charlotte Kalla och Gunde Svan på bild. Först då insåg jag hur våldsamt  Kalla slagit igenom på hemmaplan, hur berörda folk blivit som sett Kalla gasa på som en formel 1-bil i motlutet och fullständigt punkterat Virpi Kuitunen.
Jag bläddrade i tidningarna och läste den ena texten efter den andra och det var nästan lika mycket Gunde som Charlotte.

Gunde och media
Telefonen började ringa och det var tio samtal bara upp till Dragongate i Älvkarleby. Några kritiska röster, några helt exalterade och några mer sansade och analyserande:
Varför framhäver inte Gunde Svan ledarna, tränarna och vallarna bakom Charlotte Kallas och Anna Hanssons framgångar?
Varför står han bara där själv och tar åt sig äran?
Tja, jag vet inte.
Gunde är landslagschefen, PR-mannen och medias gunstling. Det är guld värt för svensk längdskidåkning.
Men Gunde är ingen Svennis som säger att det är lagets förtjänst när det gått bra, att det till och med är skid-Sveriges förtjänst. Vi har en fantastisk helhet, ett välsmort system med massor av kompetens från gräsrotsnivå till toppnivå.
Bakom Charlotte Kalla står familjen och ledarna i IFK Tärendö, där står Håkan Tirén, Karin Öhman och Lars-Gunnar Pettersson på Gällivare skidgymnasium, där står Lars Selin och Bengt Stattin  från tiden i juniorlandslaget och JVM. Där står Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson och många fler inom branschen.

Makten att påverka
Utan dem och den fungerande helheten hade vi inte fått se Kalla krossa allt och alla uppför Alpe Cermis.
Och grabbarna i vallaboden, med chefen Mats Eklund från Bygdsiljum i spetsen, fick inte en rad i rikspressen. Gunde har makt och kan påverka, ge signaler och budskap. Låt det nu  inte bara bli en superfokusering på Charlotte Kalla.

Ett gott råd, Gunde!
Ett gott råd till Gunde är att lyfta fram hela gruppen i fortsättningen, att framhäva hela skid-Sveriges insats bakom framgångarna. Gör det gärna i direktsänd teve.  Det är det som kallas ledarskap! Det är det som ger energidynamiken, som Maria Rydqvist är inne på i sin krönika.
Sedan en sak till om Gunde.
Jag såg honom på Sportnytt och då sa han att han träffat Vegard Ulvang och att de pratat om hur viktigt det är att Charlotte Kalla omedelbums måste skyddas.
Inget gör mig så allergisk som ordet skyddas. Skyddas mot vad? Galningar, fans eller media? Om det gäller media så är det naturligtvis ett strategiskt och taktiskt oklokt val att isolera Kalla från att få uppmärksamhet.
När Sverige på nytt fått fram en skidstjärna borde Gunde resonera så här. ”Nu ska vi sälja sporten och tala om hur duktiga vi är. Men vi ska göra det smart och metodiskt. Öppenhet och tillgänglighet är ledorden. Planering behövs så inte Charlotte blir upptagen dagarna i ända, men så långt det är möjligt behöver förbundet verka för mesta möjliga exponering av sin verksamhet”
Det gäller att smida medan järnet är varmt! Snart gör Zlatan mål igen!
Slutligen.
Luleåbon Peter Larssons spurt i Inre Mongoliet var av Düsseldorf-klass.
Och:
Norrbotten är fantastiskt. Charlotte Kalla från Tärendö och Åsa Larsson från Kiruna. Boken Solstorm fängslade mig hela resan Beijing-Arlanda. Åtta timmars sträckläsning och gåtan om mordet på den andlige ledaren Viktor Strandgård var löst.

Grymt spännande, det också. En riktig rysare!

Norrskenet lyser starkast!