Av: Erik Nilsson och Torbjörn Nordvall

Det har hänt mer än en gång tidigare. Västeråsbördige Johan Olsson har hållit en låg profil på hemmaplan och ingen har egentligen förväntat sig något stordåd av honom när han kommit ut på internationella uppdrag.
Men när det varit de stora grabbarnas fest har Johan Olsson tagit sjumilakliv och rört om i grytan rejält.

Minns OS i Turin 2005 då Johan långt in i loppet kämpade om medaljerna på 15 km klassiskt. Han slutade sexa och blev bäste svensk och kämpade som en galärslav i det tuffa föret där diagonalkungen Andrus Veerpalu drog det längsta strået.

Minns VM i Sapporo där Johan än en gång var bäste svensk och slutade sjua i fristilsloppet över 15 km då guldet gick till Norge och Lars Berger.

Johan Olsson kan vara den mest underskattade skidåkaren i Sverige. De flesta talar om Södergren, Hellner och Fredriksson som våra hopp i traditionell skidåkning, men i stora sammanhang kan den västmanlandsfödde talangen också bli en hjälte.

Nationellt är Johan Olsson pålitlig, dock sällan så offensiv och stark som när han möter Teichmann och grabbarna.
I går kom Johan 10:a i Beitostölens sprintlopp över 15 km fri stil. Detta efter att ha missat den inhemska premiären i Bruksvallarna på grund av förkylning och tvingats vila en vecka. Trots det bollade han igår med namn som di Centa, Hofstad, Piller Cottrer och Vittoz, fristilsexperter av högsta karat.

I dag åker Johan den andra sträckan i Sveriges förstalag i stafetten över 4×10 km i norska Beitostölen.
– Jag ser verkligen fram emot att få åka stafett. Andra sträckan är min favoritsträcka. Det brukar gå fort direkt från start, något som passar mig som handsken, säger OS-bronsmedaljören i stafett från Turin 2005.

Då åkte han också andra sträckan i världscupstafetten. I Sapporo-VM fick Johan kasta in handduken bara timmarna innan stafettstarten. Då fick Marcus Hellner hoppa in.

Hellner fick bronset då, och kom att bli Johan Olssons bäste träningskompanjon sedan Södergren och Mathias Fredriksson, de gamla strävsamma sparringpolarna, lämnat landslaget till förmån för Team Mekonomen.
– Marcus ungdomliga entusiasm har otvivelaktigt smittat av sig och gett mig en nytändning i landslaget. Jag har inte kunnat undgå att dras med i Marcus offensiv. Jag har fått ett lyft tack vare Hellner och de taggade grabbarna i Utvecklingslandslaget.

Johan Olsson ger också kredit till förbundskaptenen Bengt Stattin.
– Landslaget har fungerat bra med Bengt som chef och Lars Selin som assisterande kapten. Vi har haft en bra och konstruktiv dialog där jag fått vägledning och coachning till att utveckla mig som elitskidåkare, säger Johan Olsson.

I fjol missade Johan världscuppremiären i Gällivare för att sedan bli 22:a i finska Kuusamo och sedan tia i italienska Cogne.
I år blev det en tiondeplats direkt:
– Om jag följer trenden blir det seger i Kuusamo, ler Johan Olsson.

Vad är det då han har förbättrat sig på som skidåkare till den här säsongen:
– Mycket mer styrketräning och offensivare intervallträning. Styrketräningen har varit en nyckelbit som inneburit bättre stabilitet och stäm i tekniken.

Starten i Beitostölen lovar gott. Johan Olsson är på rätt väg, och om det inte varit för att en vilsen italiensk ledare sprungit ut mitt framför honom i den dubbla jaktstarten i Sapporo, så kunde den här intervjun har gjorts med en individuell mästerskapsmedaljör från Krondikesvägen 24 B i Östersund.

Kapaciteten finns, motivationen, viljan och till på köpet en nytändning. Johan Olsson måste tas på allvar. Det förtjänar han, verkligen!