Axa Sport Clubs stjärna valde frivilligt att avstå världscuptävlingarna efter jul för att istället åka några långlopp.
Med tre lopp i benen: Jizerska Padesatka (7:a), Marcialonga (5:a) och König Ludwig Lauf (4:a) säger Mathias Fredriksson, sjua i den totala långloppscupen när fem av tio deltävlingar avgjorts.
– Det är roligare än jag trott, och tuffare än väntat. Om jag inte åkt de här loppen skulle jag ha varit chanslös i Vasaloppet. Skillnaden är stor att åka vanliga traditionella lopp mot långlopp. Jag lär mig nåt nytt för varje tävling.

Vasaloppet är det stora målet för Mathias. Han hoppas att förpostfäktningarna lärt honom tillräckligt mycket om taktik, servicebehov och positionering i fältet innan det drar ihop sig till start i Berga by klockan 08,00 söndagen den 2 mars.
– Med tre långlopp i kroppen och erfarenheterna från dem så tror jag i alla fall att jag har en liten chans att hävda mig. Det hade jag aldrig haft om jag bara kommit direkt från den traditionella världscupen.

Mathias är positivt överraskad av det han upplevt i långloppen:
– Varje enskilt lopp är stort i sig med hög status och uppmärksamhet. Och det är verkligen kul att vara med i loppen som har mycket folk längs spåren. Helt klart har långloppscupen potential att utvecklas och bli riktigt stor.

Hur menar du?
– Om långloppscupens arrangörer skulle samarbeta bättre med gemensam marknadsföring och organisation skulle det kunna bli en cup som tilldrog sig större intresse än vad den traditionella gör idag. Medialt finns en stor potential. TV-mässigt tror jag att långloppscirkusen kan bli en höjdare.

Du har fått mersmak?
– Jag ser möjligheterna och ångrar inte en sekund att jag den här säsongen bröt ett mönster för att prova något nytt. Om jag harvat på i världscupen som vanligt hade lätt kunnat bli slentrian i mitt idrottande. Nu har jag kul och känner idrottsglädje, igen!

Allt tjafs på försäsongen med Team Mekonomen vs Svenska Skidförbundet och ordkrigen med förbundskaptenen Bengt Stattin höll på ta knäcken på Mathias:
– Energin rann ur kroppen och jag kände mig rätt stum mentalt, men nu är jag på väg tillbaka både fysiskt och mentalt. Glädjen i att tävla är tillbaka och jag är motiverad till att satsa vidare på min sport.

På söndag startar Mathias Fredriksson i den franska långloppsklassikern La Transjurassienne över 45 km i fri stil.
– Jag åker ner till Frankrike under fredagen och hoppas kunna göra bra ifrån mig på den nedkortade distansen.
Loppet mäter egentligen 70 kilometer, men på grund av snöbrist kortas loppet. Om det hade varit normaldistans hade jag inte åkt. Det skulle ha slitit för mycket på min kropp inför det som komma skall.

Och vad blir det?
– För VM i Liberec nästa helg. Sedan står Falun på världscupprogrammet, en tävling jag i dagsläget är lite osäker på om jag ska åka. Vasaloppet väntar helgen därpå. Jag blir i Sälen-Mora hela veckan innan och laddar.

Hur känns det att inte få åka i Otepää?
– Jag uppfattade det så att jag skulle få vara med i landslaget efter Canomore-tävlingarna. Det tog jag också för givet efter de samtal jag haft med Bengt Stattin. Men nu bestämde han sig för att ställa mig åt sidan.

Vad tycker du om det?
– Jag tycker att de bästa ska åka i landslaget, och om Bengt Stattin anser att han har fem åkare i Sverige som är bättre så får jag lov att acceptera det. Så är det alltid inom idrotten, att man får leva med tränarens beslut.