Den här exklusiva intervjun på langd.se handlar om en av svensk längdskidåknings mest rutinerade och respekterade skidåkare, en idrottsman som genom åren byggt upp ett starkt varumärke och som av många i och utanför skidbranschen beskrivs som osedvanligt professionell och resultatinriktad i allt han företar sig.
Vi har träffat Mathias Fredriksson.
Skidåkaren som väcker känslor, berör och säger vad han tycker. Mannen som till och med den förre förbundskaptenen Inge Bråten unnar ett mästerskapsguld mer än någon annan, trots att han fått känna av Fredrikssons stål.

Nåväl. Enligt Mathias så blev han i våras lovad ett individuellt upplägg i landslagets träningsgrupp inför kommande säsong av den nye förbundskaptenen Bengt Stattin och landslagschefen Per-Åke Yttergård.
Av detta blev det inget. Landslagsledningen ändrade plötsligt uppfattning och bestämde sig för att helt ställa av Mathias Fredriksson och inte ens låta honom vistas på samma träningsort som landslaget.

Vad hände?
– Jag blev beskylld för att vara en mobbare, att jag mobbade mina landslagskompisar. Det var Bengt Stattin som sa så och det är det grövsta påhopp jag någonsin råkat ut för i min karriär. Jag kan för mitt liv inte begripa varför han sa det? Jag är ingen mobbare, det är inte Mathias Fredriksson.

Hur reagerade dina tidigare landslagskompisar?
– De flesta av oss bor och tränar i Östersund. Världen är ganska liten. Vi känner varandra bra och pratar mycket. Jag har inte hört att någon tycker att jag är en mobbare. Relationen är tvärt om mycket bra med killarna i landslagsgruppen.

Hur påverkades du av bråket med landslagsledningen?
– Väldigt mycket. Det cirkulerade så otroligt med lögner att jag bara blev matt. Energin rann ur kroppen och det påverkade även familjen. Sambon Emma-Helena var ett stort stöd. Jag kunde inte undgå att påverkas negativt. Det var en tuff period, helt klart.

Vilka reaktioner fick du från allmänheten?
– Otroligt mycket positiva mejl, hälsningar och tillrop. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. ”Stå på dej, Mathias!”, ”Kom igen, Mathias!”, ”Vi håller på dig!”. Stödet kändes kompakt, skönt och befriande. Barn från 10-årsåldern upp till gamla pensionärer hörde av sig. Det betydde mycket för mig. Om allmänheten betraktat mig som en skurk eller mobbare hade dom förmodligen inte hejat och hållit på mig.

Folk, ända upp i Skidförbundets topp, har sagt att de är imponerade av dig att du på kort varsel fick ihop ett eget landslag med professionell organisation. Kommentar?
– Jaså? Faktum är att jag inte fått ett enda nej från någon som jag frågat om hjälp. Stödet från sponsorerna har varit 100 procent. Det har med andra ord inte varit svårt att få ihop en professionell organisation till Team Mekonomen, även om det tagit tid från mina föreberedelser.

Är du nöjd nu?
– Ja, det är jag. I Team Mekonomen finns den kompetens jag, Anders Södergren, Björn Lind och brorsan (Thobias Fredriksson) behöver. Vi har en kompetent läkare, naprapat, organisatör, vallare…ja, allt är jättebra!

Inget mer att önska?
– Det optimala hade förstås varit om vi fått mer tid att utnyttja Ola Rawald på teknikträningssidan. Olas tjänster vill jag ha mer av!

Man brukar säga att inget ont som inte för något gott med sig. Passar den beskrivningen in på trasslet med förbundet?
– Ja, det kan man säga. Kortsiktigt var det förstås inte bra, men med facit i hand har allt stöd jag fått från allmänhet och sponsorer inneburit att jag bestämt mig för att satsa över VM i Liberec 2009 och OS i Vancouver 2010. Min karriär blev förlängd på grund av bråket och de nya förutsättningarna med Team Mekonomen.

Om någon vecka startar världscupen i norska Beitostölen. Hur ska du kunna möta och umgås med Bengt Stattin där?
– Först och främst måste jag kvalificera mig till landslagtruppen som ska åka i Beitostölen. Det krävs att jag levererar resultat i Bruksvallarna, det är jag medveten om. Därefter får vi se hur det går…jag tänker agera professionellt och fokusera på att göra ett så bra lopp som möjligt i Beitostölen. Jag oroar mig inte, men Bengt Stattin är inte någon jag går ut och tar en fika med i alla fall.

Vem ska valla dina skidor i landslaget?
– Svar: jag vet inte!

Vet inte?
– Nej, men enligt vad jag läst på langd.se blir det Lasse Frykberg!

Borde inte han redan nu ha fått ta sig an din enorma skidpark?
– Det är mycket jobb att göra, det kan jag lova.

Orolig?
– Ja, det är ett orosmoln på himmelen när man inte vet vem som ska valla ens skidor. Jag hoppas att det löser sig.

Micke Book, då?
– Han ska ju valla åt Kanada i vinter så där har jag nog inte så mycket hjälp att hämta. Sverige tycks ju ha blivit världens största plantskola av duktiga ledare och vallare. När de blivit flygfärdiga får andra nationer skörda frukterna…
Hur tycker du att landslagschefen ”Perra” Yttergård klarat sitt jobb?
– Inte alls. ”Perra” må ha vissa kunskaper men i rollen som landslagschef  tycker jag inte att han passat.

Formen?
– På uppåtgående. Jag är på gång efter en dålig träningssommar då mycket energi gick åt till att få satsningen på rätt köl igen. September och oktober har varit helt okej. En vad har krånglat. Däremot har Team Mekonomens naprapat Stefan Larsson fått ordning på mitt löparknä.

Vad betyder Anders Södergren för dig?
– Att jag har en sparringpartner som heter duga, att vi kan sporra varandra och få bra kvalitet i träningen. Det faktum att vi båda bor i Östersund och går bra ihop har bidragit till mitt beslut att tävla över Vancouver. Med Björn Lind och brorsan i Team Mekonomen-laget har det också blivit nåt sprintpass, vilka gjort gott!

Mål i vinter?
– Att nå en så hög nivå som möjligt. Självklart vill jag vinna något världscuplopp och åka bra i Tour de Ski.

Vasaloppet?
– Ja, det ligger med i planeringen. Det är tänkt att jag ska åka. Det som kan ändra planen är att jag ligger bra till i världscupen. HalvVasan kan jag i alla fall ge klartecken till. Där åker jag med Axa.
Slutligen. Bengt Stattin har öppnat dörren för en lösning med individuella upplägg inom ramen för Svenska Skidförbundets verksamhet. Är det möjligt att vi får se dig i landslagets träningsgrupp nästa år?
– Nej, Mekonomens satsning är treårig.

Kan nye landslagschefen Gunde Svan ändra på något?
– Jag har inte pratat med Gunde sedan det blev känt idag att han tagit på sig jobbet som landslagschef, så det är svårt att uttala sig i den frågan. Spontant tror jag att Gunde Svan kan bli bra för svensk längdskidåkning på sikt och kvalitetssäkra saker för landslaget som boende och resor, med mera. Sånt som han var noga med själv och som inte har fungerat det senaste året i landslaget.

Överraskad att Gunde blev chef?
– Ja, när Svenska Skidförbundet tillsätter honom en dryg vecka innan världscupen startar i Düsseldorf  känns det kanske lite konstigt. Vad ska han kunna förändra? Organisationen runt omkring honom är ju redan satt. Det finns en risk att Gunde blir överflödig om han inte kan agera fullt ut som chef. Hade han däremot fått jobbet i april hade han som chef kunnat bygga sin egen organisation. Det hade varit intressant!

Du har svårt att se någon förändring på kort sikt med Gunde?
– Det beror på Gunde själv och vilka befogenheter han fått. Kan han gå in och ta bort folk som inte håller måttet och göra om i organisationen kanske det kan bli ordning på torpet, men jag misstänker att det är för sent att göra något nu när tävlingssäsongen ska till och starta. Vi får vänta och se!