Mathias har rest sig från dödläge
Mathias Fredriksson har rest sig ur sjuksängen och nu laddar fjolårsfyran från Kuusamo för säsongspremiär i finska Österbotten.
– Det känns helt okej, även om Kuusamo är mitt verkliga hatställe. Stupbranta backar, iskallt, mörkt och jäkligt…
Äntligen!
Mathias Fredriksson är frisk efter två veckors sjukdom och tränade under tisdagen och onsdagen. Förkylningen han ådrog sig strax innan Bruksvallsloppet utvecklade sig till en elak influensa där inget penicillin i världen kunde hejda Team Mekonomen-stjärnan från att gå helt i däck.
– Jag fick en penicillinkur i Bruksvallarna av doktor Ulrich, men när förkylningen började vika av kom influensan och kopplade ett järngrepp om mig. Jag blev så dålig att jag trodde jag skulle dö. Normalt känner jag mig superdålig när febertermometern visar 37,5 grader. När den nått 38 tror jag att jag ska dö och nu toppade kroppsvärmen med 39,5, och då var jag säker på att jag gjort min sista skidtävling.
Det låter allvarligt, var du så sjuk?
– Ja, jag blir helt knockad av hög feber. När det var som värst var jag inte så kaxig, kan jag säga. Det var hemskt!
Vad kan vi hoppas på i Kuusamo?
– Jag tror trots allt att det kan gå okej där uppe, att jag kan göra ett hyfsat lopp. Men det blir knappast vinterns höjdpunkt i tävlingssammanhang. Det vore orealistiskt att tro att jag skulle kunna vara med i toppen så kort inpå influensan.
Den tuffa banan borde passa dig bra?
– Jag brukar åka dåligt i Kuusamo, med undantag för förra året då det var klisterföre och varma vindar som drog in över bygden. Då kom Anders Södergren trea och jag fyra. Kuusamo är annars mitt verkliga hatställe på jorden, jag tycker det bara är mörkt, iskallt och allmänt tråkigt på den världscuporten Normalt gillar jag backar men i Kuusamo är dom så branta att skidåkningen närmast övergår i bergsklättring. Det går inte att sträcka ut som jag vill.
När reser du till Kuusamo?
– I kväll, med chartrat flyg från Östersund. Direkt till Kuusamo. En helt perfekt lösning som Skidförbundet fått till. Istället för att surra runt över Arlanda, Helsingfors och Rovaniemi med diverse anslutningstransporter når vi världscuporten direkt och vinner massor av tid både på dit- och hemresan. Kortsiktigt kanske det inte har så stor betydelse med charterflyg, men när vi kommit in i februari-mars så tror jag att det svenska upplägget vinner i längden. Man får längre tid att återhämta sig och kan utnyttja tiden effektivt istället för att spilla dyrbar tid på alla omvägar och flygplatser.
Är du inte grymt sugen på att få sätta på dig nummerlappen?
– Klart att jag vill komma igång. Roligare dagar har man väl haft än förra veckan. Men som sagt, det kan gå skapligt ändå. Jag körde ett fartpass under onsdagen och kroppen svarade okej. Även om de två senaste veckorna inte varit bra så hade jag en lång period i höst och början av november då jag tränade bra och kände mig stark.
Anders Södergren har sagt att du hängt med honom på fartpassen?
– Visst, vi har gjort flera fartpass. Ibland har jag varit före honom och ibland efter. Alltid har någon av oss varit på hugget, då har den andre fått bita i rejält. Det är det som är det fina för Södergren och mig. Det blir kvalitetsträning.
Kommentar till förra helgens svenskinsats?
– Roligt för Anders att få inleda med något annat än en 41:a plats. Strongt att nå pallen! Johan Olsson åkte också bra. Hellner kan bättre. Jämfört med Norge så avslöjades att bredden på toppen i Sverige inte är den bästa. Sverige lag 1 hade tre norska lag före sig i stafetten. Det är mycket att jobba med på rekryteringssidan.
Du tävlar på söndag och får två dygn i mörka Kuusamo, en rejäl uppladdning alltså?
– Jag trodde först att jag skulle tävla på lördag. När jag konstaterade att det var på söndag blev det som en bonus, för varje dag som går blir jag starkare efter influensan och hinner träna några kilometer extra. Det betyder en hel del i det läge jag befinner mig just nu.