Svenskarna ville inte skylla på skidorna
Alla kunde se att de svenska åkarna blev frånåkta i utförslöporna ner från Frognerseteren, men själva ville de inte klaga.
– Tja, det är möjligt, säger Daniel Rickardsson försiktigt på frågan om han hade dåliga skidor, sedan han blivit omåkt av hela klungen utför – från ledning till sista plats i gruppen på den andra klassiska rundan.
Heller inte Marcus Hellner, som också tappade på den klassiska delen, skyller på skidorna.
– Det var också viktigt att välja det rätta spåret. Jag tänkte aldrig på att släppa, men försökte tänka på att jag skulle slå till på skatingdelen, säger Marcus, som tillsammans med Rickardsson tappade 20 sekunder på den klassiska delen.
– Jag fick jobba hårt i början av fristilen, men på andre eller tredje varvet gick det lite lugnare och då kunde jag hämta andan lite, säger Marcus vidare.
Trots att han var helt slut, orkade han ta sig upp i täten och utmanade Northug och Vylegzhanin i samma backe där han ryckte i sprinten.
– När jag såg Hellner fick jag extra kraft. Det tänder 2-3 extra sylindrar hos mig, säger Petter Northug, som medger att förlusten för Hellner i sprinten sved ordentligt.
– Nu kan jag väl säga att jag inte gillade det. Jag har tänkt på revansch hela tiden. Jag hörde på publiken att jag fick en lucka och vill inte ens berätta vad som gick runt i mitt huvud. Det här har jag tränat på så många gånger tidigare och jag visste att det här kanske var min största chans att ta ett individuellt guld i Holmenkollen. Det är väl det största en norsk backhoppare kan uppleva i Norge, menade Northug.
Anders Södergren fick ett positivt svar för svensk del och hängde med i klungan, även om han inte var på hugget när medaljerna skulle avgöras.
– Det blev lite för dåliga positioner på slutet, men det kändes bra, säger Anders, som gav ett betryggande besked inför stafetten.