Faktum är att Sverige hade mer än stolpe-ut. Och det har börjat bli en trist ovana vid mästerskap.
För två år sedan var det Mats Larssons sprintsilver som räddade Sverige i Sapporo, samt ett stafettbrons för herrarna.
I Liberec blev det silver till Anders Södergren och i damernas teamsprint, samt stafettbrons för damerna.
Ska vi vara nöjda med det…?
Nej, det tycker jag inte. Vi måste komma ihåg att både Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Johan Olsson och Anders Södergren hade vunnit världscuptävlingar innan VM och det fanns befogat hopp om VM-guld.

Besvikelserna
Det blev åter igen ett VM där Norge och Finland jublade och Sverige stod i bakgrunden med rocken full av bortförklaringar och sjukdomar.
För mig var vissa piller svårare att svälja än andra.
Herrarnas sprintfiasko var inte vad jag hade väntat mig. Emil Jönssons oförklarliga miss var för mig en stor överraskning.
Liksom givetvis Charlotte Kallas tremil. Där var jag övertygad om medalj, ja faktisk guld. Speciellt efter körningen på stafetten, då “gamla, goda Kalla” utklassade konkurrenterna.
Besviken blev jag också över beskedet att också Anders Södergren drabbats av magsjuka. Hans form på dubbeljakten och hans inställning sade mig att han kunde ha vunnit femmilen. Det tror jag fortfarande.
Att Sverige försvann på startsträckan på herrstafetten var en kalkulerad risk, men att Johan Olsson fick betala dyrt för en vallamiss på favoritdistansen 15 kilometer klassisk var en besvikelse som kostade Sverige en medalj – kanske guld, för Johan var i toppform den dagen…

Tillfälligheter…?
Är det tillfälligheter att vi upplever ett nytt VM där Sverige åter igen står i bakgrunden och våra grannar jublar…?
Jag tror inte det. Visst har man otur, men inte gång efter gång efter gång.
Sveriges senaste mästerskap med stora framgångarna var OS i Pragelato 2006. Då het tränaren Inge Bråten, en omdiskuterad man i Sverige.
Men jag har jobbat tät på Inge i många år och vet att han ställer krav och har 100 procent klart för sig vad som skall till för att lyckas i ett mästerskap.
Visst var han där också i Japan 2007, men då var det flera yttre faktorer som verkade in och var svårbedömliga på förhand.
Jag vill ha Bråten tillbaka med sin järndiciplin och sedan får dom som finner honom obekväm hitta något annat att göra…
Dessuom behöver vi slussa in nya åkare, speciellt på herrsidan är ett generationsskifte snart nödvändigt och jag tycker inte det ser alldeles för ljust ut bakifrån.
Därför var det bra att Hanna Brodin fick nödvändig VM-rutin, bland damerna har Sverige mer att bygga på fram mot OS i Vancouver 2010 och VM i Oslo 2011.
Nu har Sverige floppat både i alpina VM och nordiska VM och jag förstår att nye skidpresidenten Mats Årjes var bekymrad när jag pratade med honom i Liberec.

Moderna skidhjältar
Både Finland och Norge har lyckats få fram moderna skidhjältar.
Att de finska damerna skulle dominera och ta tre guld var inte oväntat, men att de skulle ta tre medaljer på herrsidan var en stor överraskning.
Aino-Kaisa Saarinen har äntligen fått sitt internationella genombrott och blev VM-drottning med tre guld. Det var välförtjänt efter flera år strax under guldnivån.
Norges Petter Northug blev VM-kung och han är en modern skidåkare. En kille som är anpassad dagens tävlingar med en finish som ingen kan stå emot och med en vinnarinstinkt som man måste leta länge efter.
Däremot har Norge problem på damsidan och fick “bara” ett silver genom Kristin Størmer Steiras lopp i dubbeljakten. De har också unga tjejer att köra in till hemma-VM 2011.

Sverige inte ensamma
Sverige var inte ensamma om att återvända från Liberec med blandade känslor. Tyskland tog 8 silver, men stormakten fick inga världsmästare.
Ryssland gjorde ett katastrof-VM och bara två silvermedaljer på de avslutande långloppen räddade något av äran.
För Sveriges del så har vi heller inga backhoppare eller nordisk kombinations-åkare som kan ta medaljer om längdåkarna missar. Det har länder som Norge, Finland och Tyskland.
Jag hoppas att inställningen är på topp och att ingen ens vågar tänka på sjukdommar när man i 2011 drar in i lejonets kula för VM i Holmenkollen. Då vill jag inte kommentera en femmil med 30 man i tätklungan och ingen av dom är svenska…
Som tur är blev det svensk seger i Vasaloppet!
Grattis, Daniel Tynell – det gjorde du bra…