Marit Bjørgen imponerade i Beitostölen och vann klart. Men det är svårt
att säga om hon är tillbaka till samma form som 2005, då hon senast
dominerade världscupen.
Till det är nivån för dålig.
Normalt vinner Virpi Kuitunen världscupen igen och Finland har bästa
laget. Riitta-Liisa Roponen har blivit bättre i fristil och kan öka på
från den ena världscupsegern hon har från förra säsongen. Det såg vi på
stafetten i Beitostölen. Magnar Dalen sitter utan tvekan med de bästa
korten bland damerna.
Det är bara två saker som kan störa Kuitunens dominans. Först hennes egna
ryggproblem som var ett hot även förra vintern. Dessutom att den förra
världscupsegrarinnan Marit Björgen börjat visa sin gamla form. Troligen är
det inga andra åkare som har chansen.

Utmanarna står inte i kö
Utmanarna står inte precis i kö för att ta över. Katerina Neumannova och
Kristina Smigun lämnar två stora hål efter sig. Neumannova har faktisk
vunnit 12 av de senaste 27 världscuploppen i fristil, även om hon ibland
har tävlat sparsamt.
Smigun vann också med jämna mellanrum och hennes frånvaro gör toppen ännu
tunnare. Dessutom är Olga Savialova gravid, tyskan Viola Bauer har lagt av
och Julia Tchepalova har konverterat till skidskytte.
Det är i mina ögon skrämmande när åkare som säger att dom satsar hundra
procent på skidåkningen kan vara tre minuter efter de bästa i en 10
kilometerstävling.
Norskan Hilde Gjermundshaug Pedersen har kvalat in till världscupen trots
att hon egentligen har lagt av. Hon slutade bland de 15 bästa i lördags.
Det ryska laget har genomgått en generationsväxling och insatserna i
Beitostölen visar att dom har en bra bit kvar. Dessutom är tjeckiskan
Kamila Rajdlova gravid och italienskan Marianna Longa, som hade fin
framgång ifjol, lade helt plötsligt av.
Inga kvalitetstecken precis

Norsk-finsk uppgörelse
Nej, världscupen totalt blir en finsk-norsk uppgörelse, där jag tror
spänningen kommer att kanske (som ifjol) mer eller mindre vara borta efter
Tour de Ski. Skaffar sig Virpi Kuitunen ånyo 400 poäng, kommer hon att
kontrollera 2008-delen av säsongen.
Om nu inte Bjørgen åker som för tre år sedan.
Att just dessa två nationer dominerar är också skrämmande för nivån, för
både Norge och Finland har varit på tok för konservativa vid införandet av
skating-tekniken och sliter med att hänga med just här.
För Norges del var Bjørgens seger i lördags den första norska i fristil i
ett distanslopp på nästan fem år.
Bättre då för Finland, där Virpi Kuitunen, som alltid varit en klassisk
specialist, också började vinna i fristil förra säsongen.
Ingen kvalitetsstämpel på nivån det heller.

Ojämna utmanare
De ryska tjejerna kan sticka upp i fristilsloppen, men deras kapacitet är
ojämn och de har inte samma bra vallateam som till exempel Norge och
Finland.
Italienskan Arianna Follis är en bra åkare i sprint och fristil, men för
dålig i klassiska lopp. För slovenskan Petra Majdic är det tvärt om.
Tyskorna Evi Sachenbacher Stehle och Claudia Künzel-Nystad är båda bra,
men har inte utvecklats i rätt riktning sedan OS-guldet i stafett i Salt
Lake City 2002.

Kalla för framtiden
Nej, den största allround-talangen där ute (och den som har störst
potential att vinna världscupen i framtiden) är utan tvekan Charlotte
Kalla.
Men tyvärr så har vi en förmåga att sätta på tok för hög press på våra
unga talanger som visar sig lite bättre än de andra. Jag kommer ihåg
vilken press Mathias Fredriksson fick sedan han vunnit tre guld på JVM.
Så även om Charlotte Kalla gjorde en utomordentlig insats i Beitostölen,
skall vi inte förvänta att hon skall vinna världscupen sammanlagt, inte i
år, hon kommer troligen att göra det en gång i framtiden.
Men för Charlotte och de få andra unga tjejerna som är på väg framåt (som
Johaug och Jacobsen) är det verkligen läge att etablera sig i den
internationella toppen nu som bredden är så svag.
Skillnaden mellan de 20 bästa i världen är på tok för stor för att det
skall bli riktigt spännande.

Viktigt för Charlotte
För Charlotte Kalla är det här året kanske det viktigaste i hennes
karriär. Det är nu hon skall etablera sig bland de stora kanonerna. Just
här tappar vi de flesta talangerna.
Statistiken visar att få JVM-segrare blir de bästa seniorerna.
Men Tärendö-tjejen verkar ha de kvalitéer som skall till. Låt hon matchas
hårt mot Kuitunen, Bjørgen & co. Det är enda sättet hon kan närma sig dom
på.
Men låt förväntningarna på en sammanlagd världscupseger vänta åtminstone
ett par år till.
Flera pallplaceringar är dock ett realistiskt hopp.

Det handlar om bredd
Det är inte tillfälligt att Norge och Finland dominerar på damsidan. Det
är bara Ryssland som kan matcha deras bredd på damsidan.
Sverige har (och har haft i många år) en bedrövlig bredd på damsidan.
Jag tror att mycket av orsaken finns i intresset för sporten och att en
del av svaret finns i redaktör Nordvalls krönika om det svenska
pressintresset för längdåkningen.
Jag har (trots mer än 20 års ihärdiga försök) ännu inte lyckats förklara
för någon svensk journalistkollega hur mycket pressen i t ex Norge och
Finland ställer upp för längdåkningen.
I lördags körde jag bil från Norge till Stockholm. Hade damloppet nästan
till Karlstad, då norska radiostationen NRK inte gick in längre. Skruvade
förtvivlat på alla kanaler med svensk röst.
Jodå, en dryg timme senare kom det – som 1 minuts sammanfattning i nyheterna!
Det skulle bara inte gå att till exempel ta bort direktsändningarna från de
nationella mästerskapen i TV i Norge och Finland, tävlingarna där de
nästan bästa och de unga talangerna har chansen att marknadsföra sig.
Norge sänder också sin säsongsdebut direkt och har därigenom fått upp
intresset till max även för helgen innan världscupen startar på riktigt.
Ni läste kanske Torbjörn Nordvalls krönika om att 60 journalister var på
plats.
I Bruksvallarna behövde man bara ta av sig den ena vanten för att räkna de
svenska journalisterna i den svenska premiären.
Och där deltog både Kalla och Södergren!
Vart satt Svenska Skidförbundet när SVT beslutade att lägga ner
bevakningarna från SM-tävlingarna på skidor?
Det går inte i alla år att skylla på att vi har Vasaloppet!!!