Jag har jobbat som journalist i tjugo år och följt längdåkningen på nära håll såväl nationellt som internationellt sedan VM i Val di Fiemme 1991.
Skillnaden mellan förr och nu är milsvid.
En säsongspremiär i Sverige för bara 10-15 år sedan lockade Dala-Demokraten, Falu-Kuriren, Norrbottens Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Sundsvalls Tidning, Hälsinge Kuriren, med flera.
Alla var där.
Inklusive radio och teve. Och DN, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Göteborgsposten.
I år var det inte direkt trängsel vid målfållan i Bruksvallarna, trots att några av landets mest folkkära idrottsprofiler, med Charlotte Kalla i spetsen, visade upp sig. Det var jag, LT, ÖP, SVT-sporten, sportradions Bengt Skött, NRK:s nordenkorrespondent, plus längdsajten skidsport.com under lördagen, som var på plats.
Mediabevakningen av längd har minskat dramatiskt. Det finns nog flera förklaringar till det. En stavas ekonomi. Media-Sverige lever med ständiga besparingskrav och sportcheferna måste ständigt prioritera.
”Ska vi skicka en reporter och fotograf till Bruksvallarna istället för till Jönköping där Mora eller Luleå har bortamatch mot HV 71?”
Hockeyn väger tungt på redaktionerna. Liksom Zlatan och fotbollen.
Skidorna har hamnat på efterkälken.
Ingen tvekan.
Speciellt hos de hårt pressade landsortstidningarna.
Radiosportens Bengt Skött tackade sin chef för att han fick åka till Bruksvallarna där han rutinerat levererade inslag till halva Sveriges regionala kontor, Radio Jämtland inräknat. Fantastiskt!

När Forum Nordicum, en årligen återkommande journalistträff om de nordiska grenarna, arrangerades i Östersund i oktober kom ett 70-tal internationella journalister och blott en handfull svenska.
Vad kan det bero på?
Det borde utlösa något slags larm.
Vad har gått snett? Är längdåkning ointressant i media-Sverige?
Vad måste till för att inte längdåkningen ska närma sig sotdöden i media?
Längdåkning är ju fortfarande en stor folksport, vilket tittarsiffrorna i teve och andra undersökningar bekräftar.
Vasaloppet skickar årligen ut ett 50-tal pressreleaser om nyheter i stort och smått. Media ses som en resurs och betydande belopp satsas ur budgeten för att kunna upprätthålla en någorlunda mediaservice med pressreleaser, webb och presskonferenser.
Vasaloppet och Vasaloppsveckan är förvisso stort, men allt går att överföra i mindre skala och göra media mer delaktigt i vad som händer och sker. Vasaloppet hade 5000 pressklipp med sina arrangemang omskrivna i något sammanhang.
Jag vet att media, sponsorer och samarbetspartners uppskattar det. Och givetvis profiler i Vasaloppet som Oskar Svärd.

Teknisk  revolution
Mobiltelefoner och Internet bidrar givetvis till att det går att följa tävlingar på nätet och sedan göra telefonintervjuer.
Med digitalkamera är det en lätt match för vem som helst att sända hem bilder till lokaltidningen.
Vi har fått ett bekvämare mediesamhälle som dessutom är billigt.
Tyvärr, tycker jag, är det också så att vi har fått ett mediesamhälle med allt färre engagerade och intresserade skidreportrar med röster och pennor som underhåller med både svarta och vita nyanser.
Men vad gör skid-Sverige för media, för att attrahera journalister och fotografer att bevaka just längdskidsporten?
Den frågan bör Gunde Svan och andra ledande förbundsföreträdare fundera på.

Gunde och media
Gunde Svan säger att han jobbar på att utveckla aktiva och ledare inom Svenska Skidförbundet i media. Det är bra.
För Gunde vet vad som krävs för att förädla varumärket och pumpa upp intresset via press, radio och teve.
Gunde är själv ett lysande exempel på vilken resurs media kan vara när det gäller att sprida ljus över en sport och en person.
Gunde borde nog ta ett snack med de nationella arrangörerna också. Vad gör man för att få media intresserade av tävlingar, klubbar och åkare?
Media har ingen informationsplikt. Redaktörerna väljer och vrakar bland det som bedöms vara av stort eller betydande allmänintresse.
Konflikter går alltid hem. Som Utbrytarna kontra landslaget. Men starka personligheter, öden och äventyr kan också ge uppslag. Bara media får kännedom om det.
Svenska Skidförbundet och landets arrangörer bör agera aktivare gentemot media, som i vårt västra grannland Norge där helgens nationella säsongsupptakt för längdåkare och skidskyttar bevakades av 200 journalister!
Det blev en manifestation där media ännu ett år gick man ur huset, från Kirkenes i norr till Kristiansand i söder, för att få vara med och ta pulsen på nationalikonerna Björndalen, Björgen och Hjelmeset.
Sponsorer, samarbetspartners, branschens leverantörer och många PR-sinnade landslagsmän och kvinnor applåderar Beito-upptakten. Det gör media-Norge också!
Av Norge kan Sverige lära att skapa intresse och locka media till tävlingar.
Av Sverige kan Norge lära att få stjärnorna att ställa upp i vardagen.
Marit Björgen, Petter Northug jr, Theres Johaug med flera överbeskyddas och opererar med hemliga telefonnummer och är mest otillgängliga. Idiotiskt naturligtvis! Vilken journalist vill vänta i veckor på en intervju och kanske få den på samma tidpunkt som hundra andra i ett rum.
Ingen!
I Sverige ställer lyckligtvis alla upp för den som vill göra en intervju. Det är åtminstone min erfarenhet. Och något annat vore förödande med den allmänna status som längdåkningen generellt sett har idag i svensk media.
SVT håller fanan högt och visar världscup, mästerskap och Vasalopp. Ett nytt sändningsavtal är tecknat med arrangörerna i Dalarna fram till 2012.