Det är lätt att fokusera enbart på Kalla, men faktum är att Tour de Ski blev
en riktig nedtur för de flesta toppåkarna i världen.
Och då måste man ju fråga sig vad som är fel, det här var utan tvekan
säsongens viktigaste tävling för längdeliten när det inte finns varken OS
eller VM den här vintern.
Största besvikelsen för mig var de tyska herrarna, speciellt fjolårssegraren
Tobias Angerer och förårssäsongen toppnamn Axel Teichmann. Jag hade räknat
med båda i toppstriden, men de var båda långt därifrån.
Tränare Jochen Behle hade tur att Rene Sommerfeldt plötsligt hittade formen
efter flera års frånvaro och att unge Franz Göring levererade. Men de stora
stjärnorna svek den här gången.
De ryska favoriterna Alexander Legkov och Evgenji Dementiev var också bara
en skugga av vad jag förväntade. Legkov som så imponerande åkte in till en
andraplats förra året och Dementiev som spurtade hem OS-guldet 2006 hade
inte med pallen att göra.
Förutom en etappseger till Emmanuel Jonnier var också fransmännens resultat
katastrofalt dåliga och det samma kan sägas om de finska herrarna.

Norge var heller inte nöjda. Inte en dam bland de tio bästa och man kan
skylla på att Marit Bjørgen och Vibeke Skofterud blev sjuka. Men det att
hålla sig frisk är en viktig del av en Tour som den här.
Part of the game, so to say?
Norrmännen kan peka på att Charlotte Kalla är sjuk nu, men Marit Bjørgen
måste vinna fyra världscuptävlingar för att ta igen det Kalla vann i Touren.
Att Norge missade den sammanlagda pallen i herrklassen var också en
besvikelse, även om Tord Asle Gjerdalen var en positiv överraskning.
Både Northug och flera andra var för ojämna och det straffar sig här.
Men värst för Norge var pressens hantering av segraren Lukas Bauer. Att
anklaga honom för doping utan något som helst bevis luktar dålig förlorare
lång väg?

Charlotte Kalla var det mest positiva, givetvis. Hon är en färskvara som
måste få chansen nu.
Även om hon missar Kanada-tävlingarna så har hon en stor chans att vinna
världscupen sammanlagt.
Jag vill inte höra något snack om att hon måste sparas till hon blir äldre.
Charlotte har inga psykiska spärrar, hon surfar på en medgångsvåg och det
finns ingen garanti för att hon blir bättre om 3-5 år. Kanske är det här
rent av hennes bästa säsongen någonsin.
Det vet ingen.
Inge Bråten fick skit för att han tog med Kalla i landslaget som 18-åring.
Nu vet vi att han hade rätt. Hon är mer än mogen för sin ålder.
Nu får SM-arrangören i Falun/Borlänge lida. Charlotte Kalla tvingas att åka
finalen i Sta Caterina i Italien, som tack vare Svenska Skidförbundets
idiotiska beslut går samtidigt som SM i Dalarna.
Charlotte har tidigare sagt hur viktigt laget är och kanske vill hon ha med
sig några lagkompisar till finalen. I såna fall åker Anna Hansson och då
förlorar SM-arrangören också det kanske största lokala hoppet med dalaögon.
Den här situationen har egentligen bara förlorare.
När jag ser Kalla tänker jag ofrivilligt på tyskan Magdalena Neuner som vann
tre guld vid skidskytte-VM förra året. Det i samband med sin 20-årsdag. Nu
skall hon försvara VM-guldet i sprint i Östersund på sin 21-årsdag. Och
visst har hon chansen, men ingen vet om hon har det när hon är 25?

I skymundan fanns det också positiva insatser i Tour de Ski.
Jag noterar ett genombrott för tyska Katrin Zeller från Oberstdorf. Det är
mycket viktigt för det tyska laget, som nu har fyllt hålet efter Viola Bauer
och åter igen blir en guldkandidat i VM-stafetten 2009 och OS-stafetten
2010.
Kul också att svenskvännen Martin Koukal är tillbaka efter sin svåra skada i
VM i Sapporo förra året. Han har haft en tung vår och sommar, men Koukal är
inte killen som ger upp i första taget.

Själv hade jag glädjen att få uppleva den allra första Tour de Ski China.
Ett riktigt äventyr med tävling på 3.500 meters höjd, tävling bland hästar
och koskit i inre Mongoliet och Vasaloppet som växt enormt på sina sex år.
Få i Sverige förstår hur mycket Gåvert Wååg och hans eldsjälar i Nordicways
gör för att bredda skidsporten i världens största land.
I Kina fick jag också se en Peter Larsson som i nuläget kanske är Sveriges
bäste sprinter. Synd att Peter självmant har valt att stå över tävlingarna i
Kanada.
Han hade haft en bra chans på sprinten där.