Det här har varit en av mina stridsfrågor i flera år. Men att försöka argumentera för individuell start mot mellaneuropeer och sydeuropeer som inte ens kan ge en mellantid i en individuell tävling är omöjligt.
Men efter att ha varit speaker på 8 skid-VM och tre vinter-OS är jag helt säker: De dramaturgiska elementen är betydligt flera i en individuell tävling än i en masstart. Det gäller bara att hitta dom…!
Och när vi under flera år fått serverat dåliga TV-produktioner där dessa dramatiske situationer inte kommer till synes och när i tillägg ingen förklarar det för dig, då är det ingen spänning.
Men det är heller ingen spänning i att se en tävling där det under 95 procent av tiden i princip inte händer något.
Jag var speaker på världscupen i Düsseldorf en gång där de tio lagen i sprintstafett-finalen lade sig på ett led och genom 6 etapper var det inte en enda placeringsändring.
Hur spännande är det…???
Om jag inte är på plats brukar jag kolla starten på en masstart på TV och se ett par kilometer. Sedan återkommer jag när det är 5-6 kilometer kvar. Tiden däremellan kan jag använda till annat.

Världens tråkigaste tävlingsform
– Det är knappt att vi som kommenterar kollar hela loppet. Masstart på femmilen, skidbyten och sprintstafett – världens tråkigaste tävlingsform, säger Jonas Karlsson.
– Tittarna känner inte igen sig, säger han om längdsportens alla förändringar.
Jonas Karlsson är kritisk till de förändringar som skidsporten genomför.
– I norra Europa, där vi kan räkna in Sverige, Norge, Finland och Ryssland har längdskidåkningens femmil varit en het fråga. Halvt på skämt, halvt på allvar har det hetat att det körs 49 kilometer, sedan spurtar Petter Northug hem loppet. Det är knappt att vi som kommenterar kollar hela loppet, berättar Karlsson för tidningen.

Inte svårare än skidskytte
Och givetvis är det TV som bestämmer en hel del. Speciellt där som pengarna finns. Det är idag främst i Tyskland – och de önskar masstart framför individuell start.
De skyller på att det är för svårt att producera individuella starter och att folk inte förstår. Dessutom har de fått för sig att det ska bli mer spännande genom att byta skidor halvvägs…
Allt detta ställer sig Jonas Karlsson enligt NWT frågande till.
– Samma tv-bolag producerar ju skidskytte som är bra mycket krångligare, menar han.
Och visst har han rätt här. Det är bara det att dessa TV-bolag inte har det som behövs för att producera individuella race på ett spännande sätt. Se bara på cykel, som jag kommenterat på TV i tio år. De är duktiga på cykel i mellan-Europa, men när det blir individuella tempolopp har de inte alls samma kvalité som vi är vana vid från skidor här i Norden.
Masstarterna på skidor har för många haft just cykel som förebild.
Men det finns en stor skillnad: Cykel på proffsnivå är ingen individuell idrott. Det är en lagidrott där man delar prispengar och kör för varandra med mycket uppgjorda roller i sitt lag.
Det blir som om Mathias Fredriksson rycker ifrån fältet och både Anders Södergren, Johan Olsson och Marcus Hellner bromsar klungan där bakom.
Men det händer inte idag.
Istället kan du riskera att se just dessa tre i täten på klungan för att åka in Mathias. För det spelar ingen roll för dom om segraren heter Mathias Fredriksson, Axel Teichmann eller Petter Northug.
Det är skillnaden på en skidtävling och förebilden cykel.

PS! När det är en lagsport som i cykel får du också det taktiska snacket som gör att folk engagerar sig. Vem gör vad nu? Varför kör inte dom? Vem ska köra in den här gruppen, osv…
Om längdåkningen hade samma regler, ville tävlingarna sett annorlunda ut också där.

Nu är det inte så och då hittar vi den största dramaturgin i individuella tävlingar.
Det har du helt rätt i, Jonas Karlsson!