Viktor är dalslänningen som bor i värmländska Torsby och tävlar för västgötaklubben Ulricehamns IF.  Han blev känd för allmänheten när han som junior utmanade Marcus Hellner om segern på SM skiathlon i Piteå 2016.

I vintras tog han sig till OS som förstaårssenior. Något inte många klarat av genom åren.

Formen var på topp när det var dags för den inledande sprinten och med åttonde tid i prologen såg det riktigt lovande ut för Viktor. Men kvartsfinalen slutade med ett fall direkt ut från start och så försvann alla möjligheter till avancemang i tävlingen.

Nu stundar en ny spännande säsong med VM i Seefeld som den stora höjdpunkten. Längd.se träffade Victor på Idre Fjäll och kollande läget med ganska precis en månad kvar till säsongspremiären i Bruksvallarna.

Hur har träningen gått under sommar och höst?
– Jag har varit frisk och skadefri hela tiden och kunnat träna som planerat. Det är väl nu den viktigaste perioden kommer där det är lätt att göra små misstag, säger Viktor.

Om du jämför med den här tiden i fjol?
– Jag tycker jag har gått framåt. Jag har utvecklat mycket saker, det gäller både snabbhet och uthållighet och även tekniskt. Jag har finslipat på många detaljer.

Vad tar du med dig från förra säsongen?
– Även fast jag i Falun inte tyckte att det kändes jättebra så var jag ändå åtta där på sprinten. Jag känner nu att om jag är i form ska jag kunna ta mig till final i en sprint eller vara topp sex på distans. Det tar jag med mig. Men även att jag gjorde några lopp där jag var kring 15:e plats då jag inte heller gjorde topplopp. Målet är att höja den nivån. Vid ett hyfsat lopp vara där nånstans vid ett topplopp kring topp åtta.

Om du ser tillbaka på OS. Hur var den upplevelsen och vilken erfarenhet gav det?
– Det blir speciellt genom att det blir mycket väntan. Nu åkte jag sprinten som gick först och sen blev det femmilen som gick sist.

– Det jag tar med mig är väl att man måste, trots väntan, hålla fokus. Det blir lätt att man tappar lite motivation. Hade jag vetat från början att jag skulle åka femmilen kanske jag hade tränat på ett annat sätt. Det jag måste ta med mig är att det alltid kan bli att man får åka en distans som inte var tänkt från början.

– Det som hände på sprinten var förstås trist. Det kändes ju riktigt bra och jag hade min bästa form för året.

Hur har träningssäsongen med landslaget varit?
– Det har varit väldigt bra att vi har varit tillsammans med Team Bauhaus (B-landslaget) och inte på olika ställen. Nu har vi verkligen kunnat sparra med varandra. Det är alltid någon som har en bra dag. Samma sak att har man en dålig dag så är det kanske så för någon annan också.

– Sen tycker jag också att det har varit ett jäkla bra go och fokus hela året. Bra energi! Det här kommer höja herrskidåkningen mycket.

Hur ser du på att herrlaget har dissats ganska hårt? Är det lite frustrerande?
– Så kan det vara ibland. Om jag till exempel blir 15:e men tredje svensk om Daniel och Calle var topp tio så kanske min placering var min bästa och jag bara har en litet avstånd fram till dem. Det är ingen som uppmärksammar det. Det är lite trist när det blir så.

– Samma sak på OS när det var så att skidorna var lite sämre. Det blir mer snack om att vår prestation var dålig än att det berodde på skidorna som på stafetten. Det var det som gjorde att det inte blev någon medalj. Sånt är trist. Folk klankar ner på oss mer än vad vi förtjänar, menar Viktor och fortsätter;

– Ibland kanske nån bryter en stav men det har ingen märkt som kommenterar loppet. Då finns det en förklaring som inte alltid kommer fram.

Nu har Viktor ett halvårs träning bakom sig efter förra säsongen och utan med den perioden utan skador och sjukdomar bäddar förstås för en utveckling.

Vad tycker du är svårast när man tränar väldigt mycket för att inte gå över gränsen?
– Jag har ganska bra koll på olika nivåer hur man ska ligga. Det är sällan jag ligger för högt på tröskelträning. Jag försöker vara väldigt noggrann med laktatmätare. Det är sällan jag åker för fort på A1-pass heller.

– Det är mer så att risken är att man tränar för mycket timmar totalt sett. Det är oftast den balansgången, menar Thorn som trots sin relativ ungdom tränat mycket i många år.

– Jag har ju tränat hyfsat mycket genom hela min karriär. Inte stuckit iväg mot 900 timmar men hela tiden tagit små steg. Jag tror jag har med mig att jag tränat mycket redan som barn. Tror kanske inte jag behöver komma upp i 900-1000 timmar.

– För min del handlar det mer om att ha bra kvalitet. Och om man ska man ha bra kvalitet på varje pass så tror jag man måste tänka på att inte bara stilla sig blind på timmarna. Det är fartpassen som är mer viktiga. Sen det är klart ibland behöver man längre pass och styrka och så.

– I snacket med min tränare handlar mycket om att fartpassen ska ha bra fokus.

Fokus på träningspassen är viktigt för Viktor. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Thorn har ny personlig tränare inför den här säsongen. Norrmannen Jan-Erik Buskerud. Det är en ung tränare som också är tränare för de svenska skidskyttarnas framtidslag.

Hur kommer det sig att det blev han som tränare?
– Min tjej (skidskytten Johanna Skottheim) hade han som tränare och jag pratade lite med honom och tyckte att det verkade ha vettiga idéer och så. Vi kommer väldigt bra överens om träningen och har samma tänk. Vi kan bolla idéer. Det är ju första året men hittills känns det bra.

På dagens lugnare pass på förmiddagen hade Viktor sambon Johanna i släptåg. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Har det inneburit någon förändring i träningen?
– En sak är att jag kört mer spänst och snabbhet i år. Lite färre impulser men mer fokus på dem. Mer kvalitet. Samma sak med intervallpassen – alla såna pass ska ha ett syfte.

– Jag han nog knappt räkna upp på min hand intervallpass som varit dåliga det här året. Det har alltid varit bra fokus på dom. Sen också att när jag gjort ett intervallpass så är eftermiddagspasset oftast ett återhämtningspass. Jag har nog inte kört några pass över två timmar på eftermiddagen då.

Vad är ditt fokus när det gäller distanser inför säsongen?
– Jag skulle nog säga att utveckla och höja mig på allt. Det enda jag ser som att jag inte lägger så mycket fokus på det är väl kanske på femmil. Det är klart att jag nån gång vill åka bra på en femmil också men det tar jag mer efterhand.