Anikken Gjerde Alnæs talar med Langrenn.com från Livigno i norra Italien. Där har 30-åringen varit i en vecka, åkt många mil på skidor och genomfört sina första intervallpass på snö sedan rullskidolyckan i juni. Den här helgen anländer även resten av Team Engcon. Nästa fredag inleds Ski Classics-säsongen med två tävlingar i rad i Bad Gastein i Österrike.

Känner du dig redo för säsongspremiären den 13–15 december?

Alnæs skrattar och svarar:

– Absolut inte. Det är stor skillnad på att köra intervaller ensam på skidor och att starta i ett masstartslopp mot världens bästa långloppsåkare. Enligt norska Idrettens Helsesenters protokoll är jag inte redo för tävling, men det är också en stor skillnad mellan längdåkning och kontaktsporter. Det är något helt annat att stå och staka på skidor än att spela match, säger hon till Langrenn.com.

Alnæs berättar att knät, som krossades i rullskidolyckan i juni, nu klarar belastningen från skidåkning, men hon kan varken springa eller cykla.

– Knät har läkt, men det har tagit lång tid, och ärligt talat är rörligheten usel. Jag kan bara böja knät 90 grader. Skidformen ser säkert bättre ut från utsidan än vad det känns för mig.

Egentligen är det ett litet mirakel att Alnæs över huvud taget står på benen, och att hon är tillbaka på skidor och tänker på tävlingar är ännu mer imponerande. Rullskidolyckan i juni hade lika gärna kunnat sätta punkt för hennes aktiva karriär.

Den 26 juni blev Alnæs brutalt påkörd av en bil under ett rullskidpass. Det visade sig att hon hade krossat knäskålen i höger ben och skadat lårbenet. Hon opererades på Aker sjukhus för sina skador.

Se även: Långloppsstjärnan påkörd under rullskidträning.

Detta hände:

• 26 juni: Alnæs blev brutalt påkörd av en bil under rullskidträning.
• Augusti: I god träning, men huvudsakligen rehabilitering.
• Oktober: Hur snabbt läker en krossad knäskål?
• November: Tillbaka på snö.
• December: Möjligen på startlinjen vid säsongspremiären i Ski Classics.

Älskar att träna

Vägen till skidparadiset Livigno har varit lång och tuff för Alnæs. Men långloppsstjärnan, som skrev kontrakt med sitt nya lag Team Engcon bara veckor före olyckan, har aldrig känt sig varken trött eller avskräckt under processen.

Hon är övertygad om att detta bidragit till att hon fysiskt är där hon är, mindre än ett halvår senare.

Använder psykolog för att bearbeta rädslan

Samtidigt är Alnæs öppen med att hon har kämpat mentalt lika mycket som fysiskt efter olyckan. Kollisionen i juni har satt sina spår, och därför har hon fått psykologhjälp för att gå vidare.

– Det är otroligt nyttigt. Han hjälper mig att se situationen mer objektivt och stötta processen mot att klara av ett rullskidpass utan att behöva andra människor omkring mig. Under de första passen var teamchefen Jørgen (Ulvang) med mig, först i ett rullskidområde och sedan bredvid mig i bil. Vi planerade passen så att Hanna (Lodin) kunde komma ifatt mig, så jag slapp åka ensam för länge. Min sambo och mina föräldrar har också stöttat mycket och skapat bra förutsättningar för träning, säger Alnæs.

Så du har blivit skrämd av olyckan?
– Definitivt. Jag är mycket obekväm i utförslöpor. Men psykologen är tydlig med att man inte behöver utsätta sig för allt. Det är helt okej att köra rullskidpass på rullskidband eller stakintervaller på SkiErg.

En annan situation utan operation

Alnæs berättar också att hon haft sporadisk kontakt med Helene Fossesholm under hösten. Fossesholm, 23 år, fick sitt knä ur led under en fotbollsmatch i september.

Fossesholm fruktade att hela säsongen och VM-drömmen skulle gå om intet. Men efter bara tre månader är hon tillbaka på elitenivå och ska tävla i världscupen på Lillehammer i helgen.

Det är långt från där Alnæs befinner sig. Skillnaden ligger inte bara i typen av knäskada, utan också i att Fossesholm slapp att bli opererad.

– Skadorna går inte att jämföra, men rehabiliteringen är helt annorlunda utan operation. Jag har 12 skruvar och en metallplatta i knät. Efter ett ingrepp bildas dessutom mycket ärrvävnad som hämmar rörligheten, förklarar Alnæs.

Var står du nu?

– Jag är långt från normal tävlingsform i december. Jag är i juni, och mellan juni och december behöver man väldigt mycket träning. Lyckligtvis är jag väldigt motiverad för att träna. Så de andra får ta hand om tävlingarna i december. Mitt huvudmål för säsongen är fortfarande att starta i Marcialonga i slutet av januari.

Kommer du tävla i Bad Gastein om en vecka?
– Det beror på en riskbedömning som jag själv inte behöver göra. Beslutet tas nära inpå tävlingen. Jag vill verkligen tävla, men det kanske måste vänta lite. Att vara i Livigno med laget och träna mot normala volymer känns bra, säger hon och tillägger:

– Beslutet om tävling tas precis innan start.

Läs även: Team Engcon vässar laget ytterligare – här är vinterns uppställning

Vad ser du mest fram emot när du väl är tillbaka på startlinjen?
– Jag undrar om jag har blivit rädd för att satsa fullt ut i kurvor och utförsbackar. Det har ju varit en av mina styrkor i längdåkning.