– När jag gick med i laget med Tord Asle Gjerdalen och började köra hans ”cowboyträning” förändrades allt. Hans träningsfilosofi var helt ny för mig. Sedan dess har jag bara gått framåt, berättar Thomas Ødegaarden.

25-åringen från Bamble i Telemark har gått så mycket framåt att han vann ungdomströjan i Ski Classics. Nu siktar han på sin första seger i de största långloppen.

– Jag hade egentligen slutat och det var en slump att jag kom in i Team XPND Fuel med legenden Tord Asle Gjerdalen. När jag började igen efter ett år utan tävlingar kanske jag låg på nivå för plats 200–300 i Vasaloppet, säger Thomas Ødegaarden, en av förra säsongens stora genombrottsåkare.

– Jag körde Marcialonga och Vasaloppet 2020 och insåg att detta är något jag vill hålla på med. Den stora legenden Gjerdalens träningsfilosofi var helt ny för mig. Han lärde oss motsatsen till det man får lära sig som ung. Vi kan kalla det ”cowboyträning” och det fungerade för mig. Du måste pressa dig hårdare än du tror att du kan. Vissa orkar det, andra inte. Tord Asles träning var kanske dubbelt så mycket som jag hade gjort när jag var en traditionell åkare.

Slog sin läromästare

För Thomas Ødegaarden blev detta vägen till framgång och en plats i laget som vann lagkonkurrensen i Ski Classics förra säsongen, nämligen Team Eksjöhus. Han deltog i det avgörande rycket tidigt i Vasaloppet och slutade på en stark fjärde plats. Men redan 2023 nådde han en andra plats på 30 km i 3-Zinnen i Pustertal, Italien. Han låg bakom suveräne Emil Persson men framför sin läromästare Gjerdalen.

– Det naturliga målet är att vinna i vinter när jag har varit tvåa och trea. Men det är hårt och många starka konkurrenter, säger Thomas Ødegaarden. Han hoppas också på sikt kunna kämpa om den gula tröjan och vinna hela Ski Classics.

– Jag kämpade mot Andreas Nygaard om den sista pallplatsen i finalen i Janteloppet i vintras. Det var stort, när jag började var han och Tord Asle de stora hjältarna.

Marcialonga är störst

Även om han var nära en seger i Vasaloppet är det inte hans största mål.

– Nej, det största målet är att vinna Marcialonga. Det är grejen för mig, det största loppet. Det fick jag höra när jag åkte med Gjerdalen. Du är komplett om du vinner där. Atmosfären är också speciell.

Thomas beskriver hur han planerar att avgöra i sista Cascata-backen till målet i Cavalese. Han vill inte göra samma taktiska misstag som förra gången, när han slutade fyra i Runar Skaug Mathisens triumf.

– Jag tror också att Marcialonga är det lopp som jag kan vinna först. Det passar mig, särskilt med sista backen till mål.

Thomas Ødegaarden tror också att han kan kämpa om segern i de norska loppen.

– Birken är också ett stort mål, och jag har varit väldigt nära i loppen i Nordnorge, säger han.

Bevisade något i Vasaloppet

När Thomas stack iväg i början av Vasaloppet förra vintern tillsammans med Alvar Myhlback, Torleif Syrstad och Johan Hoel trodde ingen att de skulle hålla hela vägen till Mora.

– Jag bevisade för mig själv att jag kan prestera även i Vasaloppet. Det överraskade mig, för jag har inte varit så bra på stakning. Kanske är det det roligaste loppet jag har åkt, men tanken var inte att rycket skulle hålla hela vägen till mål. Egentligen skulle jag hjälpa Axel Jutterström, säger Thomas.

– Men vi hade bra kort i ledargruppen, och när vi hade fem minuter vid Evertsberg började jag tro på det. Då kändes det lättare att gå i front eftersom det låg en tunn ishinna ovanpå snön som gjorde att det gick lätt.

Från Eldris och in mot mål handlade det dock om Torleif Syrstad och Lager 157.

– Han låg på en annan nivå den dagen och hade väldigt bra material. För mig handlade det om att försöka hålla undan för dem som jagade bakifrån, säger Team Eksjöhus-åkaren, som var drygt fyra minuter bakom suveräne Syrstad. Han vann med en seger marginal på tre minuter och 55 sekunder.

Läs även: Team Eksjöhus – Pro Team presentation Säsong XVI

Texten fortsätter under bilden.

Blev aldrig fotbollsspelare

Thomas Ødegaarden var på väg att bli fotbollsspelare. Men den karriären fick ge vika för längdskidåkningen, även om Bamble och kustområdena i Telemark kanske inte är kända som de största skidorterna i landet.

– Men vi hade en stuga på Gautefall, och där åkte jag mycket skidor. Jag sysslade med skidskytte på egen hand och tävlade alltid mot min bror. Som fotbollsspelare skulle jag nog aldrig ha kommit högre än division 3 eller 4, säger Thomas.

Han började tävla för Stathelle, men när framgångarna uteblev lade han av. Ett år senare hamnade han plötsligt i samma team som legenden Tord Asle Gjerdalen och upptäckte att långlopp var något för honom.

Nu väntar han på sin första seger i Ski Classics och tar gärna den i ett lopp med många uppförsbackar.

– Jag är lätt och tränar mycket uppför. Jag försöker göra det till mitt vapen, det är min naturliga styrka. På vintern känner jag att jag har ett övertag i motbackarna, särskilt om jag har bra skidor, säger han.

Thomas bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och lever på skidåkningen. Han blir inte miljonär, men vet att man kan leva på detta om man har framgång och är förnuftig med pengarna.

– Det jag tjänar extra går direkt till BSU, bosparande för unga. Jag fick ju lite extra när jag vann ungdomströjan i Ski Classics, säger han och ler nöjt.

Nu kan han knappt vänta till december och premiären i Bad Gastein. Han ser fram emot att tävla, men också att träffa sin flickvän igen. Hon är fransyska och åker långlopp för Team Nordic Experience. Hennes namn är Laurie Flochon.