Jenny Larsson om skadan och vägen tillbaka
Skadan har visat sig vara en så kallad TFCC-ligamentsskada. Det är ett samlingsbegrepp för ledband och menisker som stabiliserar handleden i rotation. En sådan skada innebär att en eller flera av strukturerna som ingår i komplexet har skadats. Det är en skada som gör stakning väldigt smärtsam.
– Jag kommer dessvärre aldrig veta exakt när skadan uppstod. Oftast uppstår de vid ett trauma, alltså typ ett fall. Det kan också bero på långvarig överbelastning vid en särskild rörelse.
– Under Marcialonga i fjol föll jag och där efter var det många problem som uppstod kring axeln och nacken. Det blev en riktig kamp för att kunna komma till start i Jizerska 14 dagar senare, berättar Jenny Larsson.
– Det var först under Vasaloppet fyra veckor efter Marcialonga och fallet som jag kände smärtor i handleden och att det var något som hämmade mig.
Jenny kände under perioden efter att handleden började göra väldigt ont och bli svårandvänd. Läkarna har haft svårt att ställa en diagnos vilket gjort att långloppsåkaren fått famla sig fram i blindo utan att veta vad som var problemet.
– Jag har varit väldigt klar över att jag inte ska ge mig förens jag fått svar på vad det är. TFCC-ligamentet har nämnts sedan september men flera har uteslutit det.
– För tre veckor sedan kom jag till en handkirurg som är specialist på idrotts- och ligamentskador. Han satte en fast diagnos. Det är klart att det är enkelt att bli bitter över all tid som gått till spillo men jag är övertygad om att alla läkarna jag varit hos har gjort sitt bästa, säger Jenny.
Hela vägen fram till nyår tränade Team Ramudden åkaren som om hon skulle tävla i vinter. Hoppet har hela tiden varit där. Därför är hon inte osäker på sin fysisk för även om det blivit mycket löpning och lite belastning på överkroppen. Alternativ träning gör en stark och Jenny är stolt över jobbet hon lagt ner under dessa månader.
– Vägen tillbaka kommer att gå i tålmodighetens tecken. Det är viktigt att göra allt rätt från grunden och dra nytta av rehabträningen både för handleden och för övriga delar där jag har mycket att hämta för att bli en betydligt bättre och starkare skidåkare.
– Detta motiverar mig mycket. Det är långt till november och jag känner mig väldigt trygg över att jag kommer att ha gjort ett bra jobb till dess. Jag och min tränare, Ida Ingemarsdotter, gjorde en väldigt bra utvärdering efter fjolårssäsongen. Allt de är jag väldigt sugen på att sätta tänderna i, med vissa förändringar på grund av den rehab som väntar.
– Det har varit betydligt tuffare att se säsongen från sidan än jag hade trott. Jag har framför allt insett hur mycket jag saknar teamet och gemenskapen. Jag utmanade mig själv med att kommentera de första loppen under säsongen. Det var otroligt häftigt att se hela teamet vara så otroligt bra under Prato Piazza Mountain Challenge. Samtidigt var det synd att inte få vara med och fira med alla åkare och vallare.
– Att alla i teamet har åkt så bra är jag inte överraskad över men det Ida Dahl har gjort denna säsong har imponerat på mig. Hennes huvud är helt otroligt.
– I tillägg är sättet Astrid Öyre Slind har utvecklats och den stakningen hon visat upp är verkligen stark. Hur hon kom tillbaka efter Covid-19 är imponerande och välförtjänt.
Duktig och kunnig tränare
Alldeles innan fjolårssäsongen bytte Jenny Larsson tränare till Ida Ingemarsdotter och de satte sig ner och brainstormade med det bästa från både traditionell skidåkning och långlopp.
– Ida med sin erfarenhet från sprint och alla hennes upplevelser genom många år i världscupen och mina tankar om långlopp blev ihopsatta till ett system. Det var även min första säsong där jag gav långlopp 100% fokus. Det visade sig verkligen ge resultat. Jag märkte det med en gång.
– Teamet har absolut varit den viktigaste faktorn bakom att vi presterat så bra som lag, speciellt vi damer. Vi får även de bästa förutsättningarna för att åka snabbt på skidor med fantastiskt material och en helt rå atmosfär som verkligen inspirerar till att få ut sitt bästa, fortsätter Jenny.
– Om det är något jag lärt mig det här året så är det att skidåkning och hela livsstilen det innebär att vara idrottare är något som jag verkligen älskar och som jag saknar otroligt mycket.
Rätt val i karriären
Långlopp och beslutet att satsa på det är det bästa beslut Jenny tagit under sin idrottskarriär. Hon har verkligen blomstrat som skidåkare efter det. Både trivseln i laget och att få vara heltidsutövare gör allt mycket lättare.
– Innan jag började med långlopp var jag beroende av att jobba vid sidan av satsningen för att få allt att gå ihop ekonomiskt. Jag är oavsett väldigt tydlig med att jag är skidåkare och tar gärna de möjligheter som finns att åka traditionella tävlingar också. Långlopp är mitt huvudfokus och jag vill aldrig prioritera bort en Visma Ski Classics tävling.
Jenny ser fram emot att åter bli en del av skidcirkusen nästa säsong. Det ger även lite extra att loppen visas på NRK och SVT.
– Jag måste erkänna att jag tycker att det är väldigt kul men också provocerande att folk blir överraskade över vår kapacitet. Det är bra att vi får visa upp oss och vi kanske kan inspirera världscupåkarna att utveckla sin stakning mer, säger Jenny med ett leende.
– Första prioritet nu är att bli helt frisk. Jag önskar verkligen att fortsätta i Team Ramudden men den diskussionen har vi inte tagit ännu.
– Målet är helt klart; jag vill vinna vasaloppet och såklart den gula västen efter en säsong där stabiliteten visat sig vara på en hög nivå. Att vara bäst över tid tycker jag är otroligt imponerande, avrundar en offensiv och revanschsugen Jenny Larsson.