Korsgren: ”Så avgör vi i Team Ramudden val av taktik”
I den traditionella längdåkningen har lagkörningen med vissa få undantag lyst med sin frånvaro. Men det har funnits gånger då det ”körts” för lagkamrater. På OS 2010 i Vancouver (eller kanske mer specifikt Whistler) gick Johan Olsson loss tidigt i loppet och de svenska åkarna var uppe och sabbade de andra lagens jakt på svensken.
Olsson hämtades visserligen in, men tog trots det medalj och guldet vanns efter en imponerande avslutning av Marcus Hellner.
Ett par år senare höll som bekant Olssons utbrytning hela vägen, detta på den episka femmilen i Val di Fiemme, 2013.
— Det är märkligt att inte samarbetet inom lagen använts flitigare även traditionellt. Annars är det ju så att Petter Northug under många år ”hade tårta” då han kunde spela på att det jagades ikapp försök att gå loss och så avgjorde han i spurten, säger Gustaf Korsgren som fram till den gångna vintern var teamchef i Team Ramudden.
Till kommande vinter har Lina Korsgren tagit över den rollen, och exakta titeln på Gustaf är inte spikad.
Hur mycket har ni jobbat som lag i tävlingarna?
— Jag skulle säga att vi vunnit många tävlingar på damsidan på att just jobba som lag. En skillnad på damsidan är att de har varit färre så där har det gått att manövrera i fältet. Men det bygger på att du kör som ett team. Och det är liten omställning, för om du jämför med cykelåkningen så är det en lagidrott där du ”föds in i lag-tänket”. I skidor är vi inte där även om Ski Classics har inneburit att vi tagit kliv mot att arbeta mer med roller. Men det är ännu inte lika utpräglat. Men du har fortfarande chans att avgöra lopp om du jobbar som ett lag, säger Korsgren.
Men hur många scenarion jobbar ni med inför ett lopp?
— Alltså det är ju svårt att styra upp ett lopp precis som du vill ha det. Det är alltid en följd av händelser som gör att loppen utvecklas på ett visst sätt. Om du har ett stenhårt upplägg att exakt så här vill du har det måste du vara väldigt stark och säker på din sak för att kunna genomföra det. Jag skulle snarare säga att taktik handlar lika mycket om att instinktivt ta rätt beslut i klungan, små saker där du tar rätt eller fel beslut. Det är saker som inte direkt avgör men som är indirekt avgörande.
Nu var du diffus; kan du konkretisera?
— Jag vet inte om jag vill vara mer konkret än så. Men jag skulle absolut säga att taktiken är mer sofistikerad än att säga att vi avvaktar med att sticka till just den eller den backen eller går upp och drar just där.
Hur mycket av taktiken är förutbestämd?
— Om vi tar Vasaloppet i vintras så hade vi en tydlig plan att täcka upp eventuella utbrytningar och att vi skulle ha en offensiv taktik för att vi vet att om vi är offensiva så sätter vi oss i bra lägen. Så var det framför allt på damsidan. För från tidigare lopp har vi kunnat slå fast att om vi har varit offensiva så kunde exempelvis Lina (Korsgren) kontrollera gruppen om Ida (Dahl) hade gått loss. För det är ju så att det är egentligen inte den som sticker iväg som avgör ett lopp; visst han eller hon måste vara stark nog men du behöver ha hjälp av personen i gruppen bakom som med sitt jobb ser till att döda jakten. Och det kan du göra av bara närvaron, men om personen däremot deltar i jakten då är det ju inget lagsamarbete och det där är inte självklart i alla lag.
— Det kan ju vara så att om du ligger bättre till i sammandraget men det kan trots det vara bättre både för mig och för teamet att förstöra de andras jakt snabbare än att jag ska jaga en bättre placering i just det här loppet. För lyckas du med det så innebär ju det att antingen så vinner min lagkamrat eller så jagar de andra i min klunga ikapp och då har jag mer energi kvar för de andra har fått jaga, säger Korsgren.
För ett par veckor sedan presenterades Max Novak som ny åkare i Team Aker Daehlie. Förra säsongen åkte Novak i Team Ramudden.
Och han tog då karriärens första seger i Ski Classics. Detta i Pustertaler Ski Marathon, och här fanns det en tydlig teamtaktik som skulle visa sig bli mycket lyckosam:
— Just i det loppet hade Johannes (Eklöf) en uttalad roll att han skulle vara väldigt offensiv och försöka skapa en utbrytning i den första delen av loppet. Detta för att sätta de andra i vårt team i en lugnare situation plus att vi visste att det var något som gynnar honom. Herman (Paus) däremot hade en mer hjälpryttarroll i det loppet. Han skulle hålla koll på Max för att säkerställa att han skulle få hjälp med en stav eller liknande om det uppstod någon sådan situation. Detta för att Max bara skulle se till att fokusera på avslutningen. Men hade Johannes lucka blivit riktigt stor där så hade även Max roll förändrats. Och det är så upplägget generellt ser ut; att vi har en plan som måste vara flexibel beroende på utveckling i loppet, säger Korsgren.
Hur ser åkarna på att ”få en roll”?
— Det varierar väl, men generellt sett kan de känna att det är ganska befriande. Men det farliga med detta är du kan riskera att ta bort det där dynamiska som ett lopp innebär. För du kan ju bli låst i rollen att ”hjälpa” någon annan i det loppet. Om personen du ska hjälpa har en dålig dag och blir avhängd; vad blir då min roll? Som jag sa tidigare har vi under de senaste åren på damsidan kunnat dra upp planerna och det har varit förhållandevis enkelt att köra som ett lag då det varit ganska få personer längst där framme. På herrsidan har vi inte haft den positionen, men från mitten av den senaste säsongen hade vi i lopp efter lopp flera personer i vårt lag som var där framme. Men då måste man vara ödmjuk och inse att det inte bara är att knäppa med fingrarna och så funkar samarbetet direkt. Det handlar om ett lagsamarbete, en utbildningssak och ödmjukhet både från ledarnas och åkarnas sida för att få ihop helheten, säger Korsgren och fortsätter:
— Och i skidåkning räcker det ju inte med att ha en taktik, du måste träffa helt rätt även med skidorna. Om vi tar Ragde Charge som lyckades så bra på Vasaloppet så hade de ett uttalat mål redan inför säsongen om att Vasaloppet och Marcialonga var de lopp som de prioriterade. Vi däremot prioriterade att se till att vara i riktigt bra form i början på säsongen. Vi trodde inte att alla skulle tänka så och detta var anledningen till att vi dagen efter julafton drog till hög höjd för att se till att vara förberedd för de tävlingar som kom direkt efter juluppehållet. Det gav oss tre segrar av fyra möjliga den helgen (Max Novak i Pustertaler Ski Marathon samt Ida Dahl och Johannes Eklöf i Prato Piazza Mountain Challenge). Det är också ett lagsamarbete; att vi hade valt att lägga upp säsongen på det sättet, säger Korsgren.