På OS i Pyeongchang 2018 fick Hanna Öberg och den ”nya” svenska skidskyttegenerationen sitt stora genombrott. Här berättar Öberg om vägen till att bli världens bästa damlag; om den höjda farten i skidspåret och om målsättningen inför vinterns VM-säsong.

Vi bläddrar bakåt i almanackan, och hittar 30 november 2016. 

Platsen är Östersund. Den dubbla juniorvärldsmästarinnan Hanna Öberg har, ett och ett halvt år efter de två gulden på junior-VM i Rumänien, för första gången ställt sig på en individuell startlinje i världscupen. 

50 minuter senare har Öberg åkt in som överraskande sjua i distansloppet, vilket var ytterligare ett bevis på att 21-åringen från Piteå hade kapacitet att slå sig in i världseliten.

Men det tog ett och ett kvarts år till innan det riktiga knall-bom-genombrottet kom (om nu just det uttrycket funkar i skidskytte).

Även det var i ett distanslopp.

Och den här gången handlade det om OS.

Efter fyra gånger noll på skjutvallen i sydkoreanska Pyeongchang åkte Öberg in som guldvinnare med 24 sekunders marginal till slovakiskan Anastasia Kuzmina. 

Ett par dagar senare blev det ytterligare en öbergsk medalj, detta i damstafetten tillsammans med Linn Persson, Mona Brorsson och Anna Magnusson.

Framgångarna i Peyongchang gjorde att de svenska damlandslaget i skidskytte flyttade fram förväntnings- och förhoppningspositionerna rejält.

Det var Hanna Öberg som fick bana väg.

Och hon gjorde hon med ackuratess med stora framgångar både i världscupen och i mästerskapen:

— Jo, det stämmer att jag har fått mycket av uppmärksamheten under de här åren. Men jag ser det som en stor styrka för oss som lag att vi är många som har tagit kliv. Vi är ett starkt damlag och, och även killarna med Sebastian och Martin (Samuelsson och Ponsiluoma) i spetsen. Framgång föder verkligen framgång. Och vi är bra på att glädjas med varandra inom laget, vi gör varandra bra, säger Öberg.

Under den gångna vintern har de svenska damerna dominerat i stafetterna. De vann stafettcupen och kvartetten Linn Persson, Mona Brorsson, Hanna Öberg och Elvira Öberg åkte på ett minst sagt övertygande sätt hem guld i OS-stafetten i Kina.

— Jag är så glad över att få vara en del i det här laget. Och jag tycker att vi har gjort oss förtjänta av guldet, det är en bekräftelse på vad vi gjort som lag sedan ett par år innan senaste OS. Vi visade under den senaste säsongen att vi var det bästa stafettlaget och vi fick kröna det med ett OS-guld, säger Hanna Öberg när vi träffar henne i samband med en pressträff med det svenska skidskyttelandslaget.

Individuellt blev dock Hanna Öbergs OS i Peking inte vad hon hoppats på. Fyra placeringar mellan 16-25 blev facit.

I världscupen under den senaste världscupsäsongen vann hon sprinten hemma i Östersund, och var på pallen i ytterligare två tävlingar.

— När det gäller skidåkningen tog jag mig till en nivå där jag inte varit tidigare. Däremot nådde jag inte upp till den kapacitet jag haft i skyttet. Jag ser mig själv som en bra skytt, men jag fick inte ut det på tävling i vintras så där finns saker att jobba vidare med inför den här säsongen.

Hur jobbar du på träning för att hitta tillbaka till skyttenivån i tävlingssammanhang?
— Skyttet brukar ju vara till min fördel på tävlingarna, och jag brukar kunna tända till lite extra när det verkligen gäller. Skyttet handlar mycket om fokusering, att vara helt medveten där du är just nu och att se till att göra jobbet där och då, säger Hanna Öberg.

Vi är tidigt i träningsåret inför kommande säsong; vilka förändringar gör du?
— Inga stora förändringar. Det handlar om att fortsätta på den väg vi är inne på. Jag är väldigt glad och känner mig väldigt trygg i att hela stötteapparaten runt oss som lag, med Johannes (Lukas, huvudansvarig landslagstränare), är kvar. För vi är inte klara med det vi vill och kan uppnå. För min egen del är VM i Oberhof den del av säsongen då jag vill vara i bäst form. Men jag vill prestera bra i världscupen och mycket talar för att de som gör det bäst på VM kommer att vara de som gör det bra genom världscupsäsongen. Och får jag ihop helheten vet jag vad jag kan, säger Hanna Öberg.