För en vecka sedan vann Emma Ribom sin andra raka seger i Alliansloppet. Här berättar hon om valet att åka på ”eget” höghöjdsläger; lärdomarna av den gångna säsongens många sjukdagar och om förhoppningen att åka ett långlopp med enbart stakning i vinter.

För en vecka sedan vann Emma Ribom sin andra raka seger i Alliansloppet. Här berättar hon om valet att åka på ”eget” höghöjdsläger; lärdomarna av den gångna säsongens många sjukdagar och om förhoppningen att åka ett långlopp med enbart stakning i vinter.

För ett år sedan var Emma Ribom den stora dominanten under Alliansloppshelgen. Under 48 timmar hann hon med att vinna sprinten; långloppet och det individuella klassiska loppet.

I år kom hon ”enbart” till start i Alliansloppet (långloppet på 48 kilometer).

Bakgrunden till att det endast blev en start var dels att hon kom till Trollhättan efter att ha varit på landslagsläger i Torsby, men huvudförklaringen är att hon gäckats av en hel del sjukdomar.

— Jag har fått ha lite tålamod efter min sjukdomsfyllda vinter. Men jag är helt i den ruta jag vill vara inför kommande vinterns tävlingar, sa Ribom i en intervju med langd.se du kan läsa här.

Men trots osäkerheten inför start blev det en synnerligen lyckad sejour för Ribom i Trollhättan.

Hon tog sin andra raka seger i Alliansloppet. 

Detta dock efter en del tumult sedan det lämnats in en protest gällande incidenten på upploppet där Team Eksjöhus Marthe Smedås stav gick av.

Tävlingsjuryn fattade efter sitt sammanträde och diskussioner med huvudpersonerna beslut om att Riboms seger kvarstod (läs mer om Riboms Alliansloppsseger här).

Ribom kan blicka tillbaka på en vinter där hon slog sig in i den svenska OS-truppen, väl där tog hon sig hela vägen till OS-finalen i sprint, där hon blev sexa (på distansloppen blev hon 19:e och 29:e).

— OS var otroligt lärorikt. Det fanns väldigt mycket som jag bär med mig i ryggsäcken inför kommande mästerskap. För det var ett mycket speciellt mästerskap med den höga höjden och det extremt kärva föret. Det var verkligen som att åka på sandpapper. Jag minns när jag och Maja (Dahlqvist) klev ut på det första passet och vi satte på oss skidorna frågade vi varandra om vallarna verkligen hade sicklat av paraffinet på skidorna. Så vi tog av skidorna och kollade, men visst var det borta. Det gled verkligen ingenting, säger Ribom som efter hemkomsten till Europa slog till med karriärens bästa individuella världscupplacering när hon blev tvåa på sprinten i Lahtis.

— Synd att det kom en tävling för sent bara, men det känns bra att komma hem och få kvitton på att formen var där den skulle även om det på det stora hela inte är någon säsong som jag är nöjd med, säger Ribom när vi träffar henne i samband med landslagslägret i Torsby.

Vad beror detta på?
— Jag var väldigt mycket sjuk, och det var så himla frustrerande att känna att jag inte fick ut det som jag hade jobbat för under sommar och höst och det jag kände att jag var på gång under vintern.

Har du fått någon förklaring på vad sjukdomarna berodde på; kan de många lägren på hög höjd spelat in?
— Nej, jag hade bra energi och balans i det jag gjorde och jag fick bra svar i träningen. Vi har verkligen vänt på varje sten för att hitta förklaringen men kommit fram till att mycket handlade om otur. Det blev en omställning där man varit i en strikt och sluten bubbla i flera år under pandemin, när samhället öppnade upp och du träffade fler människor så sög jag åt mig som en tvättsvamp av allt som ”fanns emot mig”, säger Ribom som tidigare i somras tillsammans med Jonna Sundling (läs mer här) var på ”eget” höghöjdsläger.

— Vi samlade många dagar på höjd förra året och det var något som jag trivdes med och som kroppen svarade bra på. Därför kändes det som en självklarhet att få till några dagar på hög höjd under sommaren. Och vi hade verkligen några fantastiska veckor i Lavaze med perfekta träningsmöjligheter, säger Ribom.

Det blir dock inget mer höghöjdsläger innan det är dags att kliva på snö, däremot blir det ett nytt läger i Italien om tre veckor då landslaget drar till italienska Toblach och vinterns VM-ort; slovenska Planica.

VM är givetvis vinterns stora mål.

Men Ribom har även förhoppningar om att åka något långlopp till vintern.

Den gångna säsongen blev hon fyra i Ski Classics-loppet Reistadlöpet (där de sex bästa valde att åka med fästvalla):

— Det var riktigt kul, men det vore kul att testa på något långlopp där det enbart är stakning. Det är jag sugen på att försöka få till. Och jag ser det som väldigt bra träning att åka långlopp med specialisterna. Det är inte många gånger du får så många minuter i pulszon 4 och 5 som du gör när du åker långlopp. Det är något som bygger hårdhet.